Döden blir svårare att hantera när relationen varit komplicerad. Kanske känner man inte den förväntade sorgen, kanske känner man hela andra känslor än man förväntas känna. Likgiltighet. Irritation. Ilska. Lättnad.
Kanske är det skönt att något dysfunktionellt är över.
När relationen varit svår, blir sorgen på ett annat sätt än när känslorna för personen är rena. När det finns många lager av skydd emellan, när kärleken inte kunnat nå fram som man önskar, blir det lätt grumligt. Otydligt. Svårare att veta vad man känner.
Då blir det svårare att komma igenom sorgen, för det är mer otydligt vad den handlar om. Kanske sörjer man mer det som aldrig blev än förlusten av det man haft. Sorgen blir arbetsam. Det blir ett sorgen-arbete som tar tid.
Om man haft förmånen att komma nära på ett sätt där känslorna är alldeles rena, blir sorgen en annan. Den kommer ut mer direkt. Den blir till tårar som rinner och känslor av saknad och förlust i nuet. Den blir en rörelse, en process som fortskrider av sig själv.
Det blir vad det blir med sorgen. Man kan inte mer än göra så gott man kan i en relation. Sedan får man ta sorgen som den kommer och veta att den är, känns och ser ut precis som den ska.
Med värme,
Evalotta.