Hoppa till innehåll

Tappat bort dig själv i en relation? 5 saker som hjälper.

Att tappa bort sig själv

Det är så lätt att tappa bort sig själv i en otrygg relation. Även om man känner sig så levande med den andre. Även om den andre är den finaste man mött. Även om det känns som ens livs kärlek. Detta är särskilt lätt hänt för den med ett ambivalent anknytningsmönster i bagaget.

Man kan tappa sig så hårt, så väldigt hårt. Man kan bli en spillra av sig själv som inte längre vill något annat än att relationen ska kännas bra igen. Att den andre ska vara nära.

När relationen inte längre är vad den varit, kan det kännas som om hela meningen försvann med den. Hela meningen. Allt annat har förlorat sin glans, sin attraktionskraft. Kvar finns en stor sorg och skörhet. En vilsenhet. En smärta som skär i hjärtat.

Där står man, vilsen och sårbar

Man måste hitta tillbaka till sig själv, till den man en gång var – eller – till den man egentligen är. Förutsättningarna för att hitta dit är både usla och fantastiska. När man verkligen har tappat bort sig, får man kämpa med vilsenhet och meningslöshet. Känslan att man blir till i den andres blick, att man själv försvinner med den andres närhet, är övertygande. Vilsenheten är så djup. Meningen utan den andres kärlek är så svår att finna. Samtidigt är det en fantastisk plats att utgå ifrån. Du är så naken, så avskalad, har så tunn hud. Om du vänder blicken mot dig själv, kommer du efter en stund att märka att du har tunna väggar runt ditt eget hjärta.

Den du egentligen är, är nära. Väldigt nära.

Det finns några saker du kan göra.

  1. Det första som hjälper är avstånd. Du behöver ett avstånd, ett mellanrum mellan dig och den andre om du fortfarande är i relationen. Fysiskt och tidsmässigt. Din hjärna behöver få vila. Ditt nervsystem måste få en chans att återhämta sig, gå ner i varv. Ett nervsystem som ständigt är triggat, ballar ur. Du kan inte bli något annat än en skör, vilsen version av dig själv.
  2. Det andra är självempati. Du behöver se på dig själv med en stor kärlek och förståelse. Se DIG. Värdesätta den du är. Vara djupt empatisk med hur du har anpassat dig för att få den kärlek du längtar efter. Se hur du har försökt, väntat, varit förstående, ansträngt dig för att bli möjlig att älska.
  3. Det tredje är att ta hand om känslorna och gå djupare in i dem. Du kan behöva sörja hur du har anpassat dig genom livet. Sörja kärleken som inte finns där för dig som du längtar efter. Känna alla dina känslor av ensamhet och smärta utan att döma eller analysera. Bara känna. Andas igenom alltihop. Ta emot känslorna med öppna armar och låta dem vara där. Om du avvisar dina känslor, så avvisar du samtidigt dig själv och så känns det ännu värre.
  4. En fjärde sak är att försöka göra sådant som du brukade tycka om att göra. Hur meningslöst det än känns. Ta kontakt med vänner. Hitta på saker. Utsätt dig för nya saker som kan beröra ditt hjärta. Det kommer att hjälpa. Ju fler saker du får in som påminner dig om vem du är bortom relationen, desto bättre.
  5. En femte är att ta hjälp av en terapeut.

Du är långtifrån ensam. Många vanligtvis stabila, välfungerande människor tappar sig hårt i en relation där båda har ett otryggt anknytningsmönster.

Med värme,

Evalotta

Vill du ha min hjälp?

Du får hjälp att förstå, ta hand om och komma vidare med ditt otrygga anknytningsmönster i mina onlinekurser.

4 kommentarer till “Tappat bort dig själv i en relation? 5 saker som hjälper.”

  1. När våra triggade anknytningssystem ”avgiftas” vad brukar konsekvenserna bli? För otryggt undvikande respektive otryggt ambivalent.

    1. Det lugnar sig, är väl det korta svaret om du menar vad som händer när man inte är i kontakt med den som triggar systemet. Det blir lättare att känna in sig själv, vad man vill och behöver.

      Eller menar du hur man kan reagera i början på att inte vara i den kontakt som påverkar en så mycket? Svårt att svara generellt, men en mer ambivalent person kan till en början känna sig vilsen, ledsen, halv, som om man förlorat en del av sig själv och verkligen sörja men efter en tid brukar det lugna sig och man hittar sig själv. För en undvikande kan det bli tvärtom i ordningen så att det först känns skönt att bara få vara ensam och landa i sig själv medan det med tiden kan komma en längtan och saknad efter det man lämnat. Men det är väldigt svårt att svara generellt och det kan vara olika från person till person.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.