Jag gick upprymd ifrån ett möte. Det blev ett så spännande samtal. Vi klickade verkligen och jag kände mig glad och uppåt. Det kändes nära och speciellt. Nästa dag kände jag en låg-gradig malande oro i systemet, en slags otillfredsställd känsla. Det jag brukade känna mig glad och levande av, gav inte den känsla det brukar. I ljuset av gårdagens möte, bleknade allt annat.
När det händer, då vet jag att jag övergivit mig själv. Då vet jag att det enda som hjälper är att få kontakt med mig själv igen.
”Men jag vill till kicken! Till det utanför mig själv som får mig att känna starkt.”
Jag vet att det är bristen på kontakt med mig själv som gör mig illa till mods, men i känslan är det mycket roligare och mer spännande att söka utanför mig själv. Kanske bestämma en ny träff? Kanske hitta någon annan slags stimulans som får mig att känna livet i mig. Koffein, socker, en viss människa, adrenalin, dopamin… whatever works. Det är så skönt att känna ruset och jag vet att min hjärna spontant vill vara där. Jag förstår. Vem vill inte känna ett lyckorus?
Jag har valt ruset fler gånger än jag kan räkna.
Jag vet också att förr eller senare behöver jag ta hand om baksmällan. Acceptera att det jag söker inte finns där.
Otrygg anknytning och dragningen till ruset
När man som liten inte fick den anknytning man behövde, påverkar det en för livet. Det är ett trauma. När någon kommer nära aktiveras det traumat. Att connecta med någon kan ge den känsla av rus och välbehag som det lilla barnet känner när anknytningen är trygg. Det spännande mötet kan haka i det trauma som den otrygga anknytningen innebar. När det händer blir vi först upprymda och sedan börjar ett obestämt obehag gnaga. En rastlöshet. En känsla av att inte vara nöjd, att något saknas för att livet ska kännas tillfredsställande. Det här kan få oss att vilja självmedicinera med vad helst som får obehaget att försvinna.
Ett nära möte med någon som också har ett otryggt anknytningsmönster, aktiverar samma center i hjärnan som droger gör. Det här är väldigt starka drivkrafter.
Abstinens som en möjlighet
Just i stunden kanske inte abstinensen känns som en möjlighet. Snarare känns den som en omöjlighet man vill bort från, ett problem man vill lösa för att få känna sig glad och uppåt igen.
Jag har en lång och beprövad erfarenhet av att om jag inte stannar med obehaget och kommer i kontakt med det som finns därunder, blir det bara värre. Jag blir alltmer obalanserad. Då går jag även miste om det som ger mig en djupare tillfredsställelse än kicken och ruset. Jag missar den djupa kontakten med mig själv och den källa till kreativitet, kärlek, tillfredsställelse och livsglädje det innebär.
Den sköna kontakten med sig själv kommer inte på en kafferast för den otränade, och samtidigt är den helt nära.
Kicken går fortare, så är det, men du kan träna upp förmågan att hitta in till dig själv. Det är i grunden en djup kontakt med dig själv du saknar när du känner en rastlöshet. Du lärde dig så tidigt att ge upp dig själv för att få höra till, och nu händer det utan att du ens märker det.
Hur gör man?
Först och främst behöver du ge dig själv möjligheten att erfara hur en djup kontakt med dig själv känns. Du behöver få erfara att den finns där och hur oerhört stimulerande den är. För att få den erfarenheten, behöver du tro på att det är värt det. Att mötet med dig själv ger en mycket större belöning än den förhöjda livskänsla som du kan få av kicken.
När du vill öva, behöver du avstå kicken och stanna med det som känns då. Hur lång tid det tar, beror på hur stort beroendet av drogen är. Människor kan fungera som droger. Var det bara ett sporadiskt, euforiskt möte, går det kanske på någon dag. Om du hanterar dig själv i en relation du blivit beroende av, kan abstinensen sitta i några veckor. Om du förstår att det på riktigt är en abstinens, kan det vara lättare att hantera det som en sådan.
Att göra något med kroppen kan hjälpa dig till kontakt. Rör på den, meditera, gå i naturen, ligg på en äng, andas djupt, cykla och känn vinden i ansiktet.
Att göra saker du brukar tycka om även om de just då tappat sin attraktionskraft är klokt. Gör saker som påminner dig om dig själv.
Stanna upp och försök känna in dig själv. Se om du kan komma i kontakt med djupare känslor av övergivenhet, maktlöshet och ensamhet. Följ obehaget in i kroppen och fånga de fragment av minnen och bilder som kommer. Att komma i kontakt med de känslor av övergivenhet och utsatthet vi hade som små men inte hade stöd nog att uppleva då, leder till ett lugn. När känslan blivit sedd och mottagen, kommer lugnet. Friden. Alla de attraktiva och åtråvärda känslorna som gör att det är värt besväret.
Kreativitet och att komma till sin rätt
Kontakten med dig själv gör att du blir grundad och får tillgång till din kapacitet på ett nytt sätt. Det är som att dina inre resurser blir tillgängliga för dig och saker går lätt. Du kommer till din rätt som den du är. Kreativiteten kan flöda fritt i dig. Det är ett underbart tillstånd. En djup kontakt med dig är en kontakt med själva livskänslan, samma känsla som kicken kan ge fast i en form som är beroende av yttre stimuli.
Återfinnandets glädje och nyhetens behag
Vi kan få kontakt med oss själva och sedan tappar vi den igen. Det är nog bara så det är och man får leva med att man tappar den. Det fina med det är att vi får njuta både av återfinnandets glädje och nyhetens behag. Du är hela tiden ny för dig själv, ny och spännande. Ditt jag är i ständig rörelse och förnyelse, samtidigt som det ger en känsla av återförening och hemkomst att hitta det varje gång. Det är väldigt spännande och vackert.
Med värme,
Evalotta.
Vill du ha min hjälp?
Jag har arbetat med anknytningsmönster i många år och har lång erfarenhet av att hjälpa såväl par som enskilda. Nu har jag lagt ner min samlade kunskap med stor empati och värme i onlinekurser som du kan arbeta med i lugn och ro på egen hand. En för undvikande och en för ambivalenta. Jag har även en onlinekurs i selfcompassion där du får lära dig att skapa en kärleksfull relation till dig själv. Jag finns tillgänglig på mail om du behöver hjälp med något i kursen eller vill dela en tanke eller fundering.
Med värme,
Evalotta.