Att överge sig själv genom utåtriktad empati

För många känsliga själar är den stora förmågan till empati en stor skatt. Det är så lätt att tona in på den andre och uppfatta vad den behöver. Vi uppfattar vad den andre känner, är snabba med att visa att vi förstår och möter upp med empati. Det är så vi gör. Det är så vi vill att världen ska fungera. Det är så vi önskar att andra ska göra i relation till oss. Empatisk inlevelseförmåga gör världen bättre. Det skapar kontakt och lugn. Så är det verkligen.

Så långt allt bra, men det hänger ett ”men” i luften…kan det finnas baksidor av den utåtriktade empatin.

Otrygg anknytning och fokus på den andre

Om man har ett otryggt anknytningsmönster, lärde man sig tidigt att tona in på den andre istället för på sig själv. Det var ett sätt att göra vad man kunde för att inte bli övergiven och dö. Att tona in på den andre blev en strategi för överlevnad. En smart strategi som förr eller senare ofta kollapsar i utmattning. Att tona in på varandra i en relation, uppfatta den andres stämningsläge etc, behöver inte alls vara fel. Tvärtom. Det är en del i det sociala samspelet. Problem uppstår när intoningen kombineras med en känsla av ansvar för den andres känslor och en förlust av kontakten med sig själv. Du är inte ansvarig för den andres känslor, men det lilla barnet lärde sig att det var säkrast att ta det ansvaret.

Vad det lilla barnet gör – och som man så lätt fortsätter göra då det går automatiskt – är just att överge sig själv. När någon kommer nära, överger man kontakten med sitt inre utan att märka det. Det går lika obemärkt som att andas.

Att enbart rikta empatin bort från sig själv, mot den andre, urholkar en och hakar i det självövergivande man redan är så van vid. Ansvaret för den andres känslor genererar en stress och ett obehag. Den andres negativa eller uteblivna känsloreaktioner blir något man vill lösa. Det hakar i det lilla barnets trauma för vilket förälderns bortvändhet upplevdes som ett hot mot dess överlevnad.

En strategi för trygghet och kontroll

Att överge sig själv och flytta sitt fokus till den andre kan kännas tryggt i stunden. Man får närhet och kontakt. Man kan lättare påverka den andres känsloläge genom att göra den lugn och vänligt sinnad. Få den att vilja vara med en. Att tona in på den andre ger en känsla av kontroll över en situation som liknar den vi inte hade någon som helst kontroll över när vi var små. Då var vi helt beroende av vår förälder och hade ingen kontroll. Det var förvirrande och maktlöst. Känslan av utsatthet finns kvar någonstans djupt inom och därmed också behovet av kontroll. Empatin kan bli ett sätt att få kontakten tillbaka.

”Om jag erbjuder dig att bli sedd och villkorslöst älskad, stannar du då?”

Många känsliga människor med lätt till empati, har lärt sig att även använda empati för att försäkra sig om att ha ett värde.

Nu kanske du protesterar, för du känner empatin på riktigt och det är en av de finaste sakerna med dig. Du gör det inte av själviska syften och med en baktanke. Men det är så här vi gör. Vi använder vår djupaste begåvning för att klara oss i tillvaron. Det är både intelligent och komplicerat.

En av dina anledningar till att förmedla empati, kan vara att det ökar ditt värde för den andre. Vad händer om du inte gör det? Om du inte överger dig själv och flyttar ditt fokus till den andres liv? Får du höra till ändå? Det kan vara till en annan person, men också till den större gruppen eller utsatta barn eller nödlidande i världen.

Någonstans finns hoppet att om jag får dig att känna dig sedd och älskad, så kommer du att vilja vara med mig. Jag måste överge mig själv för att få höra till. Bli trygg. Eller i den större gruppen – om jag bidrar till att minska världens lidande, då får jag höra till. Då har jag ett värde.

Vänd empatin inåt

Den utåtriktade empatin behöver balanseras så att den även riktas inåt mot dig själv. Först då blir det hållbart. Du behöver rikta samma empatiska blick på dig själv och alla dina inre åldrar, triggers, minnen, reaktioner, känslor och behov. Du behöver bara göra det du redan är så bra på, fast inåt. Lyssna på dig själv som ett du. Bemöta dig själv med värme och kärlek i alla lägen. Om du vill gå mot en mer trygg anknytning, är det här en grund. Du behöver skapa en trygg anknytning med dig själv.

Skapa en trygg anknytning till dig själv

Din unga inre ålder behöver någon som aldrig överger, någon den kan lita på. Någon som alltid finns kvar. Den enda person som kan göra det är du. Du kan bli som en trygg förälder till dig själv. En förälder som låter dig försöka, falla, lyckas, misslyckas, vara ledsen, arg och rädd, behöva trygghet, närhet, frihet och autonomi.

Det här kan du öva upp. Du har en tillgång till en trygg del inom dig. Den delen kan du ta kontakt med och utifrån den kan du ta alla dina övergivna, bortstötta delar i famnen närhelst någon av dem kommer fram.

Du har hemlösa delar i dig, delar som blivit övergivna längs vägen. De här delarna behöver du ta hand om och erbjuda ett hem hos dig. Du behöver integrera dem i dig själv och visa att de får lov att finnas hos dig.

Det kan i sin tur skicka alarm till de delar av dig som skickat ut dem, som sagt åt dina sårbara delar att försvinna. Delar som ser på sårbarheten som ett hot mot din överlevnad. Även dessa delar behöver du famna med empati. De försöker bara hjälpa dig. Alla dina inre delar behöver en trygg famn. Tacka dem. Även de delar som dömer dig försöker bara hjälpa dig att överleva. Tacka dem för lång och trogen tjänst och hjälp dem se att du är trygg nu.

Det här är ett arbete som tar tid och som man gärna kan göra tillsammans med en terapeut.

Ju mer du själv kan erbjuda en trygg anknytning till alla dina vilsekomna delar, desto mindre kommer du att dras till andra med otrygg anknytning. Ju mer du själv finns där för dig, desto mer stabila relationer kommer du att vilja vara i.

Med värme,

Evalotta

Vill du ha min hjälp?

Jag har arbetat med anknytningsmönster i många år och har lång erfarenhet av att hjälpa såväl par som enskilda. Nu har jag lagt ner min samlade kunskap med stor empati och värme i onlinekurser som du kan arbeta med i lugn och ro på egen hand. En för undvikande och en för ambivalenta. Jag har även en onlinekurs i selfcompassion där du får lära dig att skapa en kärleksfull relation till dig själv. Jag finns tillgänglig på mail om du behöver hjälp med något i kursen eller vill dela en tanke eller fundering.

Du finner kurserna här.

Med värme,

Evalotta.