I det här avsnittet samtalar jag med min vän Robert Eriksson som är pastor och författare. Vi söker båda den medvetna rörelsen mot vårt sanna jag, vill till sådant som skapar kontakt med det. Det sanna jaget är vårt djupaste hem, det vi också kallar Gud. Saknaden av kontakt med det ger en nostalgi, en hemlängtan i oss. Det får oss att söka och leta utanför oss själva, i prestation, i självständighet, i relation och kickar.
Robert förklarar hur jorden skapades god och att det är något annat än perfekt. I det perfekta finns inget rörelseutrymme. Skapelsen är skröplig, inte fulländad. Den är perfekt i sin imperfektion. Vi pratar om vår strävan efter att förbättra oss själva och om hur motrörelsen handlar om att bli mer tillåtande både mot de vi är och varandra. Det är ok. Det händer något när vi inte måste komma över våra svårigheter utan får lov att ha dem. I den tillåtelsen skapas en rörelse som gör att vi växer och blir mer av det vi redan är.
Välkommen att lyssna!
Evalotta