Om ingen finns som speglar och bekräftar en när man är liten, kan känslorna med tiden bli allt mer infrusna. Helt vanliga känslor och behov kan upplevas som något skrämmande, fel och skamligt.
Att ha infrusna känslor är som att vara ett fruset vattendrag om vintern. Där det egentligen är tänkt att flöda, står det bara still. Där finns inget liv, ingen rörelse, bara tystnad. Infrusna känslor gör att man känner sig avskuren från sig själv. Man hamnar i en slags icke-tillvaro där man inte får kontakt med livet i sig. Det leder till en djup, existentiell ensamhet som inte finner någon tröst i sällskap.
Det infrusna signalerar
Kanske känns den här ensamheten bara ibland. Ofta kan vi ta oss ganska långt och klara oss bra i livet med de strategier vi utvecklat i brist på kontakt med vårt autentiska jag. Vi kan bli både kloka och kompetenta. Förr eller senare kommer det infrusna att kalla på vår uppmärksamhet. Det kan signalera i form av ångest eller depression. Det kan larma genom fysiska symptom eller en underliggande oro. Det larmar genom obehag, rastlöshet och inre smärta. Det larmar genom att driva oss mot det som lindrar för stunden. När det larmar är vi tränade att stänga av, försöka få obehaget att försvinna till varje pris.
Välkomna symptomen med öppen famn
Att välkomna symptomen med öppna armar känns förmodligen kontraintuitivt, men prova. Prova att välkomna istället för att döva eller försöka bli av med smärtan. Det är inget farligt, det är bara känslor och behov. Det är bara du, infrusna delar av dig själv som inte blev speglade som barn. Det är vackra, spännande delar av dig som vill nå dig. Din känsla av att de delarna måste hållas borta, är ett litet barns upplevelse. Nu när du är vuxen är det inte alls så farligt som det känns. Det är bara känslor och helt vanliga behov.
Det kan vara svårt att få kontakt med det infrusna. Hur får man det att tina?
Jag skulle säga att ju mer empatisk och sårbar du klarar av att vara i mötet med dig själv, desto mer tinar det. Det är en process som kan sträcka sig över decennier, så utrusta dig med tålamod. När du vänder ditt ansikte till dig och ger dig själv ömhet, kommer lager för lager att smälta. Du blir till, alltmer till som ditt alldeles vanliga jag.
Ditt alldeles vanliga jag
Att leva i sitt sanna jag är att leva i sitt alldeles vanliga jag. Det krävs inte längre några fina prestationer eller borttrollade behov. Det behövs inga roller, inga masker eller strategier för att få höra till. Du får vara allt som är du, i den stund som är. Vilken frihet! Allt arbete som handlar om personlig och andlig utvecklig, leder tillsist hit: till ditt alldeles vanliga, högst mänskliga jag. Kanske får vi förmånen att vara där en stund eller en tid. Vi kan tappa kontakten, tappa bort oss och hitta tillbaka. Jag tror att det är så det oftast är. Vi går vilse och hittar hem, om och om igen. Och vägen hem är en öppen famn.
Med värme,
Evalotta.
Vill du ha min hjälp?
Behöver du öva på att bli mer kärleksfull mot dig själv och förstå dig själv empatiskt? Då finns min onlinekurs i selfcompassion.
Vill du ha min hjälp att arbeta med dina anknytningsmönster? Här finner du min onlinekurs för ambivalent anknytning och min onlinekurs undvikande anknytning
När du går mina onlinekurser, har du fri tillgång till mig via mail. Jag svarar alltid, stöttar och vägleder.
Välkommen!
Med värme,
Evalotta.