Skillnaden på att trassla in sig i varandra och att vara en del av den andres existens

Längtan efter symbiosen

De engelska ord jag skulle använt för intrassling är enmeshment, ett gränslöst tillstånd där man förlorar känslan av att ha ett eget jag och behöver den andre för att känna sig levande. Enmeshment, eller intrassling, kan i början av en kärleksrelation kännas helt fantastiskt för den som saknar en trygg anknytning i grunden. Äntligen får man gå in i symbios med någon. Det lilla barnet inom vill hit, till symbiosen där det äntligen får vara så nära att det slipper sin avgrundsdjupa ensamhet. Symbiosen kan bara vara för en tid, sedan står man åter där ensam med sig själv.

Tvillingsjälar eller bara medberoende?

Jag upplever att det kan vara lite rörigt när man läser om det här fenomenet. En del kallar det för att ha hittat sin tvillingsjäl, andra att ha åkt in i medberoende. Man kan uppleva en andlig dimension i det här nära mötet, som att en stark kraft för en samman och att det är för att det ska vara så. Mötet skulle ske. Så är då mötet resultatet av två otrygga mönster som dras till varandra eller finns det något mer?

Psykologiskt och andligt hör ihop

Det går inte att skilja på psykologiskt och andligt, för båda är en del av oss. När vi möter någon som kommer väldigt nära, kommer våra sår fram i ljuset. Det kan upplevas som nedbrytande och göra oss till en vilsen version av oss själva. Om relationen är destruktiv kan man behöva komma bort från den. Att bli skör och vilsen kan också vara något som för oss till en plats där vi är öppna och mottagliga för att verkligen komma nära oss själva, nära Gud. Krisen kan alltid ha en andlig dimension om du är öppen för det, men vi kommer aldrig ifrån det stora arbetet vi behöver göra med att integrera alla våra bortträngda, försummade delar. Det kan vara obehagligt att förlora sig själv i mötet med någon och det finns en tid när det viktigaste är att värna om sina gränser. Det finns också en tid för att låta det ske. Bara du vet vad du behöver.

Sann intimitet med dig själv

Att komma nära sig själv, få kontakt med alla de föräldralösa delar vi har inom oss, tror jag är syftet med relationer som kommer så nära att vi förlorar oss i den andre. Om vi ska kunna uppleva verklig närhet utan att förlora oss själva, behöver vi öva på att vara hemma med alla våra bortglömda, undanstoppade, osedda delar. När vi längtar efter att någon annan ska se och älska fram alla de här delarna av oss, är det en signal att vi själva behöver vända blicken dit. Se de här delarna med stor kärlek. Välkomna dem med öppen famn. Den du i grunden längtar efter, är dig själv.

Att bli en del av den andres existens

När vi kan stå kvar i oss själva, i så väl det härliga som alla de svåra känslorna, då kan vi komma nära utan att förlora oss själva. Då kan vi för en stund uppleva att vi blir en del av den andres existens utan att efteråt behöva hantera svåra känslor av separation och övergivenhet.

Med värme,

Evalotta.

_________

Vill du ha min hjälp?

Behöver du öva på att bli mer kärleksfull mot dig själv och förstå dig själv empatiskt? Då finns min onlinekurs i selfcompassion.

Vill du ha min hjälp att arbeta med dina anknytningsmönster? Här finner du min onlinekurs för ambivalent anknytning och min onlinekurs undvikande anknytning

När du går mina onlinekurser, har du fri tillgång till mig via mail. Jag svarar alltid, stöttar och vägleder.

Välkommen!

Med värme,

Evalotta.