Anknytningsmönster i vänskapsrelationer

När man fått med sig ett otryggt anknytningsmönster, påverkar det såväl vänskapsrelationer som kärleksrelationer. Mönstret vaknar när någon kommer nära. Eftersom människor med otrygga anknytningsmönster dras till varandra, kan det följa med in i alla nära relationer. Kanske har du en eller ett par vänner där det gnistrar lite extra i mötet? Det här är relationer där det känns mer. Du blir extra glad när de hör av sig och det gör mer ont än annars när de inte är där. Den här sortens vänner berör dig djupare och får dig att känna dig mer levande. Kanske har du en eller flera sådana och vet att de relationerna blir mer dramatiska i ditt inre än andra relationer du har. Det här är inte konstigt, för de har triggat igång en rad olika inre åldrar i dig. Alla dina inre åldrar som någon gång stannat i växten börjar hoppas på att bli sedda och mottagna.

Anpassning

Det finns ett skimmer över den här typen av relationer som gör att vi vill till dem. Dramat går särskilt igång hos den som har ett ambivalent mönster, eller i alla fall hänger det i mer över tid. Om man har ett undvikande mönster kan man gå in med samma starka känsla i början, för att sedan backa undan efter en tid och värna sin frihet. Den ambivalenta är då ofta redan fast; längtar tillbaka till den starka kontakten som man vet kan infinna sig och börjar anpassa sig för att den där härliga känslan ska kunna komma tillbaka.

Som ambivalent är det i det läget lätt att gå med på ganska stora obalanser i relationen. Man kan med glädje bli den som ser, förstår och ger mer. Den som alltid är tillgänglig, den som gör det känslomässiga arbetet i relationen, den som åker, den som försöker förstå hur den andre fungerar, den som arbetar med sig själv för att relationen ska fungera och den som hör av sig. Man kan gå med på att relationen blir allt mer på den andres villkor och självklart finnas där när den andre orkar med en stunds närhet.

Skuggan

Varför går man då ofta så självklart med på det här? Vart tog självrespekten vägen?

Det handlar om ens inre, unga föräldralösa delar. Inom finns delar som tappats längs vägen, som lämnats och stannat i växten. Delar som övergivits i svåra situationer och gömts undan någonstans i skuggorna inom. De här delarna är ofta väl gömda för såväl dig själv som världen, men när anknytningsmönstret triggas vaknar de till liv. De kommer fram ur skuggan vill bli sedda, hörda och förstådda. De tar vid där de lämnades, i samma ålder och i samma upplevelse av smärta. Den smärta som vaknar till liv i en nära relation, är samma smärta som gömts undan för länge sedan. Nu kommer den fram i ljuset med en kraft som kan tyckas överdriven. Du kan få starka reaktioner på saker som du i andra sammanhang kan tolerera utan större problem. De övergivna delarna i dig ser sin chans och skriker på hjälp. De vill inte bli övergivna mer. De vill bli sedda. Kanske förstår du på ett nytt sätt vikten av att börja visa vad du känner, sätta ord på de känslor du gömt undan. Kanske blir det väldigt viktigt för dig att få förklara hur du känner för din vän. Du vill att din vän ska förstå det du börjar förstå. Du vill att din vän ska förstå, för om den förstår kan ni mötas. Då kan ni vara nära.

De halvt omedvetna förväntningarna

Kanske får du ett och annat bra möte med din vän eller så fungerar det inte alls att prata om det här. Allt beror på graden av hur triggade era mönster är och hur vana ni är att komma nära er själva. Hur det går har ingenting, absolut ingenting med kärlek att göra. Det har heller ingenting med dig som person att göra. Du kan inte påverka den andres förmåga att möta dig, hur gärna du än vill.

När mönstret i dig är triggat med en vän, har också halvt medvetna förväntningar väckts till liv. De delar som varit förpassade till skuggan, vill att din vän ska ge dig det du inte fick som barn. De vill ha en villkorslöst älskande och förstående förälder som vill till relationen. En förälder som frågar efter dig, har fokus på dig och som aldrig mer kommer att försvinna. Det kan såklart inte din vän ge dig. Det kan ingen ge dig och det är inte heller det du behöver eller egentligen vill ha. Skulle du få det, skulle du förmodligen känna dig kvävd. De delar i dig som längtar efter den där konsekventa närheten, behöver den för att kunna separera sig och bli ett eget, avskiljt jag. Du vill inte vara i symbiosen, även om det kan kännas så när den inte är där eller när du fått känna på den. Det är viktigt att se vilka förväntningar som vaknar i dig. Det som ditt inre längtar efter, behöver det få men av dig. I relation till dig själv, kan du var hur behövande som helst.

Att bära sig själv

I dig finns ditt stora, trygga jag. Dit kan du alltid komma med din längtan. Ditt stora jag finns där och det dömer inte. Det tar emot dig som du är, med allt du känner. Där finns ingen kritik, ingen förväntan på att du ska känna något annat än du gör. Alla dina borttappade delar, allt som hamnat i skuggan, det ryms här. Det är välkommet och uppskattat. Alla de delar du behövt förpassa till skuggan, kommer med gåvor till dig. De är inte alls bara oönskade problembarn, utan även bärare av en rad inre resurser som kan berika ditt liv och göra dig mer hel. Det finns inga dåliga delar, bara delar som inte fått komma till sin rätt. När du börjar öva på att ta emot och bära dig själv, kommer du att bli allt mer trygg i ditt eget sällskap. Med tiden kommer ditt eget inre allt mer att bli den tryggaste platsen. Du kommer allt mindre att dras till människor som triggar dina mönster.

Smärta och sorg

Kanske behöver du sörja att du aldrig kommer att finna det du saknar utanför dig själv. Det kan göra väldigt ont att inse att hur mycket man än anstränger sig, kommer den andre inte att bli tillgänglig av egen kraft. Om du slutar försöka, kanske den andre försvinner iväg helt. Den sorgen kan vara djup, men viktig. Du måste igenom sorgen över det förlorade hoppet. Hoppet om att du kan påverka genom att anpassa dig. Det hoppet, det lilla barnets hopp, behöver få gå förlorat. Tänk dig smärtan hos ett litet barn som inser att det inte är någon idé. Att föräldern inte kommer att komma, se eller förstå. Att den inte kommer att komma, bli känslomässigt tillgänglig. Det här lilla barnets sorg kan vakna när man inser att det inte går den här gången heller. Inte heller i den här nära relationen kommer du att få det du inte fick som liten.

Att skilja ut mönstret från vänskapen

Ibland blir det här tydligt ganska tidigt i en vänskap, andra gånger först långt in i relationen. Kanske bygger relationen på en anknytnings-attraktion eller så är den bara en del av fler byggstenar. Förr eller senare kommer mönstret att visa sig. Då är det bra att veta vad det är som händer och hur man kan ta hand om det. Det är inget fel på dig, du behöver bara veta vad du ska göra när mönstret triggas. När känslorna blir starka, behöver du fånga dina delar som lider. När kroppen signalerar med smärta eller trötthet, kan det vara barn som vill fram ur skuggan. Då är det du och bara du som är svaret på din längtan. Ditt stora jag finns där, i botten av sorgens sjö och på andra sidan smärtan. Du kan alltid falla tryggt, genom känslorna och in i dig själv.

Med värme,

Evalotta

__________________

Vill du ha min hjälp?

Behöver du öva på att bli mer kärleksfull mot dig själv och förstå dig själv empatiskt? Då finns min onlinekurs i selfcompassion.

Vill du ha min hjälp att arbeta med dina anknytningsmönster? Här finner du min onlinekurs för ambivalent anknytning och min onlinekurs undvikande anknytning

När du går mina onlinekurser, har du fri tillgång till mig via mail. Jag svarar alltid, stöttar och vägleder.

Välkommen!

Med värme,

Evalotta.