Vi är många som arbetar med oss själva för att på olika vis försöka läka våra sår. Arbetet med att titta in i sig själv och försöka få syn på det som hamnat i skuggan, är ovärderligt.
Att bli triggad
Om man växt upp med en otrygg anknytning, kan viktiga delar av en själv ha hamnat i skuggan. De signalerar med ångest, obehag, smärta och trötthet. De försöker nå vår uppmärksamhet genom att ta över hela vårt nervsystem så att vi blir triggade. I det triggade tillståndet uppfylls vi av det som annars ligger fördolt i vår skugga. Smärta och rädsla som varit för överväldigande, maktlöshet som varit för skrämmande att möta, sådant kommer fram och ber om en ny chans att bli mottaget, förstått och integrerat i samma stund som vi triggas. Allt det här vill nå oss. De delar som vi behövt avstå från för att klara oss, ber nu om att få höra till. De kommer inte med problem. De är inte jobbiga. De har bara burit på smärta eller rädsla en längre tid, och nu vill de slippa bära allt själva. De är bara unga barn. De kommer inte bara med problem, de är i sig själva viktiga inre resurser som vi behöver. Att ta emot de här delarna, berikar våra liv oändligt mycket. De bjuder in till en inre kärlekshistoria, vill vara nära och inte ensamma mer, men så ofta blir de bara avfärdade igen. För det är svårt att bli triggad. Första impulsen är ofta att försöka bli av med den jobbiga känsla som invaderat oss.
En vanlig fallgrop
Ett vanligt misstag här är att försöka förändra triggern för att slippa känna allt det jobbiga. Man kan antingen försöka ändra den andre eller sig själv. Om den andre bara förstår hur svårt det blir när den gör som den gör, skulle det inte behöva bli så här svårt för en själv. Man kan försöka informera, man kan kritisera, man kan be någon ändra på sig. Man kan börja anpassa sig för att inte framkalla den där obehagliga reaktionen hos den andre, man kan undvika att vara på sätt som den andre har svårt för eller försöka vara på sätt som den andre har lätt för att hantera. För att slippa känna den svåra, triggade känslan, kan man anpassa bort sig själv; sina genuina känslor och behov.
Du missar dig själv, den del som vill nå dig
Det som händer då är att man går miste om den del av en själv som försöker få kontakt i det triggade tillståndet. Den delen vill bli sedd, hörd och förstådd. Kanske bär den delen på känslor och behov som man vet att den andre inte klarar av. Att släppa fram den delen blir då ett hot mot relationen, verkligt eller upplevt. Man står inför risken att förlora den man inte vill förlora. Om man inte lyssnar lyhört till den triggade delen av sig själv, överger man återigen en ung ålder därinne som redan tror att den inte får finnas.
En väg till kontakt med det som är levande i dig
När du blir triggad, kan du antingen försöka få triggern att försvinna, försöka bli av med den stressande känslan genom att fara ut, dra dig tillbaka och ta till de copingstrategier du har. Alla sätt är bra på sitt sätt och det här kan fungera kortsiktigt.
Om du vill hjälpa dig själv på ett sätt som fungerar mer långsiktigt, kan du stanna upp och försöka föra en dialog med den triggade delen inom. Du kan, empatiskt och lyhört, fråga den vad den upplever. Fråga vad den vill göra dig uppmärksam på, vad den vill att du ska se. Fråga vad den behöver. Kanske hur gammal den är och om den vet att du finns där och vill hjälpa den. Ofta har den en ung ålder och tror att den är alldeles ensam utan trygghet och stöd.
När du etablerat en stödjande kontakt med den vilsna delen i dig, brukar det lugna sig lite. Det är dock inte säkert att det här räcker. Det kan finnas andra delar inom som också behöver bli hörda. Låt säga att den första delen behöver kontakt och närhet och att den vill få finnas. Den vill att du ska bejaka den och det kanske du gärna vill göra. Då kan en annan del reagera, den del som har hållit den kontaktlängtande delen i skuggan för att skydda dig från att behöva känna skam och bli bortstött. Den här delen vill inte att du ska visa dina sårbara behov för andra, för det känns farligt. Förnedrande. Den vill att du ska gömma dig för att bli trygg.
De här två delarna står synbart i konflikt med varandra, men egentligen försöker de båda bara tillgodose ditt behov av trygghet. Du behöver egentligen inte göra så mycket mer än att bara se dem och skapa en kontakt. Bara vetskapen om att de finns och att de försöker hjälpa dig, gör skillnad. Du kan såklart också berätta för dem hur de bäst hjälper dig nu för tiden. Det kan tillexempel vara genom att viska att dina behov alltid är okej oberoende av vad andra kan möta eller ej. Det kan vara genom att viska ”kom, vi går härifrån, jag trivs inte här”. Att ha en relation till de triggade delarna, för dig till en rik och spännande relation till dig själv. Det ger dig tillbaka kraft och möjlighet att påverka din situation. Kontakten med dina triggade delar för dig nära dig själv och den kärlek som bor i ditt hjärta.
Du integreras situation för situation
Det du finner i dig själv är aldrig någon annans att bära. En annan person har aldrig ansvar för dina triggade delar och deras behov. Det viktiga är inte heller att någon annan kan möta och godkänna de behov du är osäker på om du får ha. Det viktiga är att du själv ser, förstår och godkänner dem. Så integreras de, sitiuation för situation. Att integrera sina borttappade delar gör man inte på en eftermiddag. Det är en lång process över tid, en process som äger rum situation för situation. En liten inre rörelse full av självrespekt, bygger långsamt sunda gränser runt din person.
Med värme,
Evalotta.
__________________
Vill du ha min hjälp?
Behöver du öva på att bli mer kärleksfull mot dig själv och förstå dig själv empatiskt? Då finns min onlinekurs i selfcompassion.
Vill du ha min hjälp att arbeta med dina anknytningsmönster? Här finner du min onlinekurs för ambivalent anknytning och min onlinekurs undvikande anknytning
När du går mina onlinekurser, har du fri tillgång till mig via mail. Jag svarar alltid, stöttar och vägleder.
Välkommen!
Med värme,
Evalotta.