Julen står för dörren. Julen med alla förväntningar, förhoppningar, utmaningar och påfrestningar som kommer med den. När julen kommer, blir våra relationer eller brist på relationer så synliga. Hur blir det egentligen när vi träffas? Möts vi eller krockar vi mest? Blir kontakten med våra nära och kära filtrerad genom murar och försvar och därmed förvrängd? Kanske finns där ingen familj att vara med, utan mest upplevelser av ensamhet och gamla minnen. Oavsett vad, så är det för många mycket med julen. Sen kommer nyår. Avslutet och nystarten. Högtiden då ensamheten och de dysfunktionella relationerna kan bli så kännbara.
När kärleken snubblar på triggers
Nuförtiden har jag bara min egen kärnfamilj att fira med. Även om jag kan sakna alla mina döda, saknar jag inte det dysfunktionella. Det som triggade, skavde, stressade och krockade. Jag minns hur jag längtade tills jag fick pusta ut, ensam i mitt eget hem. Så mycket möjligheter till nära relation, så mycket oförmåga och trassligt som kom ivägen. Den goda viljan räckte en bit, sedan snubblade kärleken på alla triggers som hamnat på vägen mellan våra hjärtan. Vi har våra försvar och hör varandra lätt genom dem. Det blir missförstånd. Det blir reaktioner vi inte förstå eller kan hejda. Kanske går det att bita ihop och skärpa sig en stund, men inte i längden. I längden behöver det som reagerar i oss få bli hört, sett och mottaget. Inte av den vi triggades av, utan av oss själva.
Dramatriangeln och en portal
När vi möts och triggas, står vi inför portaler till något sant och äkta hos oss själva. Något vi behövt avstå från att vara i kontakt med. Något sårbart och ömtåligt som backat undan då det blivit missförstått och avvisat. Detta avvisade, sårbara hos oss vaknar lätt till liv i situationer som liknar dem det varit med om förut.
När man blir triggad, är det lätt att gå vilse. Det är lätt att åka rakt in i dramatriangeln, där man reagerar känslomässigt på sin upplevelse av att vara offer för vad andra gör eller inte gör. Den känslomässiga vinkelvolten blir en dans mellan offer, räddare och förövare och det känns jobbigt, tvingande, kletigt, irriterande, sårigt och insnärjt. All form av känslomässigt beroende har en tendens att utspela sig i dramatriangeln och det är omöjligt att lösa någonting där.
Känslomässig intoning på sig själv
För att kunna finna den känslomässiga frihet vi längtar efter, behöver vi bli känslomässigt intonade på oss själva. Många av oss här lärt oss att bygga relation och närhet genom en känslomässig intoning på den andre och samtidigt avstå från att verkligen tona in på oss själva. När vi lärt oss göra så, blir vi utsatta och sårbara för hur andra tar emot oss. Det blir aldrig hållbart i längden. Känslomässig mognad, trygghet och frihet bygger på att vi blir inifrånstyrda. Det är ur en djup relation med vårt eget hjärta som stabilitet, trygghet, glädje och kärlek kommer. Först när vi är nära oss själva, kan vi vara nära varandra utan sammanblandning.
Mjukna eller hårdna i hjärtat
När du blir triggad, står du inför ett val mellan att bygga på ytterligare ett lager av skydd eller att mjukna, skala av och röra dig närmare ditt eget hjärta. Kanske behövs ett mellanrum, en distans till den som du blev triggad av, för att kunna välja det senare alternativet. Det är inte fel att behöva skydda dig från relationer som skapar smärta, men det blir jobbigt om du fortsätter att även skydda dig från det som känns inom. Det som väcks, behöver tas omhand. Det som väcks, är en Kungsväg hem till ditt eget hjärta. Det är en portal hem till allt det du behövt avvisa, avstå från att vara, känna, behöva och leva i världen. Det som triggas är en öppning till det olevda livet inom.
Kanske går inte skavet i relationerna att lösa upp där och då. Det är till stor del bortom vår kontroll och inte sällan svårt då vi inte alltid förstår de djupaste dimensionerna av vad som triggas. En annan väg går genom att använda triggern som portal. Då kan du stanna upp i ensamhet och känna in i kroppen. Du kan skapa kontakt med den plats i kroppen där det känns mest. Gå dit med din kärlek och närvaro. Tillåt det som känns att kännas. Bara stanna där, var där med din andning och din tillåtande värme. Koncentrera hela din närvaro på att vara där i kroppen. Gör det igen och igen. Kanske orkar du bara en kort stund, men den korta stunden kommer att göra skillnad. Så småningom bygger du en relation med det hos dig som vill få bli sett, mottaget och få höra till. Ju mer du lär känna detta hos dig, desto mer kommer det att bli något som berikar ditt liv som en integrerad del av dig. Ju mer du övar på det här, desto mer kan ditt hjärta mjukna. Kanske blir det så småningom lättare att möta dem som du så lätt triggas av utan att överge dig själv. Kanske blir det lättare att stanna kvar i kontakten med dig själv och dina känslor. Det är inte säkert att ni kan mötas och förstå varandra, men du kan med övning allt lättare stanna kvar nära ditt eget hjärta. Det är det viktigaste av allt.
Vill du ha min hjälp?
Om du vill ha min hjälp med det här arbetet, har jag tagit fram en onlinekurs. Du arbetar med den på egen hand när du vill, men jag finns bara ett mail bort. Du har den utan tidsgräns.
Du finner kursen här: https://evalottasonlinekurser.thinkific.com/courses/skuggan
Med värme,
Evalotta.