Det finns ett samband mellan att klara av att befinna sig i ett tryggt sammanhang och att vända sig till sig själv och bygga en varm relation inåt.
Ju mer du övar på att stanna kvar med dig själv, desto bättre kommer du att trivas med trygga människor. När du inte kan stanna med dig själv, så kan det kännas otryggt att vara med de trygga då ditt inlärda sätt att göra inte fungerar där. Den som är trygg, håller inte på med en dans av anpassning och otydlighet. Den förväntar sig inte att du ska ha ditt fokus på vad som sker i relationen och vad som krävs av dig. Att göra så, belönas inte. Den förväntar sig att du ska vara kvar i dig själv, stå stadigt där och leva det som är du.
Allt behöver såklart inte vara på plats, men det finns ett tydligt samband mellan att vara i kontakt med dig själv och trivas med att vara i kontakt med någon som är trygg.
Små steg till dig själv gör att små steg till de trygga blir behagliga.
Tänk att du lärde dig hur du ska göra för att få kärlek, närhet, tillhörighet och trygghet och sedan har gjort så i decennier, gått rakt ut åt det håll som var mest framgångsrikt i dina otrygga sammanhang. Gått utåt, bort från dig själv. Tillsist är du så otrygg och vilsen att du inte vet hur du ska göra.
Vägen är som en helomvändning, att börja gå åt rakt motsatt håll. Stå ut med tomhet, rädsla, meningslöshet osv som kommer av att du slutar göra det du gjort i hopp om att bli trygg. Det är det lilla barnets hopp som dör, det lilla barnets upplevelse av total maktlöshet. Den kan kännas så djup, så skrämmande och outhärdlig.
Men du är större än den känslan, även om den för en stund tar över det du upplever som din person. Det som är DU har ännu inte fått födas och utvecklas.
Du har behövt leva på en liten del av dig, den del som har förmågan att anpassa sig, läsa av din omgivning och leverera det som behövs. Den förmågan är en del av att vara människa, en viktig del som kan bli den del man använder sig av för att överleva. Den är med stor sannolikhet totalt utmattad då den har varit ditt främsta sätt att ta dig fram på genom livet. Så ska du inte behöva ha det. Att börja vända dig till dig själv istället för från dig själv, är vägen. Du behöver börja lyssna in dig själv och ta dina signaler på allvar om du vill bygga upp en trygghet i dig själv. Du behöver skapa en nära, varm och empatisk relation med dig själv om du ska kunna känna dig trygg. Tryggheten du lärt dig söka utanför dig själv, är så bräcklig. Den är beroende av att du försvinner med dig själv och gör rätt i relation till andras outtalade känslor och behov. Den kan försvinna när som helst, för egentligen är du maktlös inför om den kommer eller ej.
Den otrygge kan aldrig ge dig det du söker och det är det lilla barnets stora smärta. Den otrygge kan ge lite när den själv kan, däremellan blir man utan. Så har du lärt dig att kärlek fungerar.
Du har lärt dig att ju mer du försvinner med dig själv, desto lättare är det för den andre att stanna kvar. Du har lärt dig att om du inget behöver, minskar risken för att bli bortstött. Du har lärt dig att kärlek gör ont och kan försvinna när som helst för att du gjort något fel, oklart vad. Du har lärt dig att kärlek, trygghet och tillhörighet måste komma utifrån, för i din känsla är du ett barn som inte klarar dig annars.
Då du inte lärt dig vara intonad och lyhörd för dig själv, har du inte kunnat utveckla ett eget starkt, stabilt, tryggt jag. Du har inte kunnat utveckla sunda gränser som kommer inifrån. Du har en lång väg att gå då du länge gått bort från dig själv. Den goda nyheten är att du finns där, helt nära. Du, ditt sanna jag, finns där helt nära och väntar på dig. Det har väntat på dig hela tiden, försökt få kontakt genom känsloreaktioner och fysiska symptom. Du har försökt döva de signalerna, men ditt sanna jag finns troget kvar och väntar på dig. Arbetet handlar om att skapa en relation till det som egentligen är du, till det jag som satts på paus.
Att sluta engagera dig i din omgivning för att bli trygg och istället vända dig till dig själv, kan vara svårt. Svårt då du kan behöva stå ut med känslor av tomhet, meningslöshet och maktlöshet. Det kan komma när en relation där du varit intrasslad tar slut eller genom att en förälder dör.
Att vända om och börja lyssna in dig själv, är början på en mycket vacker kärlekshistoria.
Den växer fram över tid och blir allt starkare ju mer tid ni tillbringar tillsammans. Den fungerar så olikt vad du är van vid, känns så annorlunda. Där finns inget dömande, inga krav, ingen kritik eller anpassning. Den präglas av lyhördhet, empati, värme, trygghet och frid. Det tar tid att bygga den, kanske resten av livet. Men varje rörelse du gör, varje tillvändhet till dig själv, varje steg du tar ut i det Nya, gör skillnad. Sakta med säkert blir allt nytt.
_________________________________________________________________________________
Vill du ha min hjälp?
Behöver du öva på att bli mer kärleksfull mot dig själv och förstå dig själv empatiskt? Då finns min onlinekurs ”Självempati – lär dig förstå och möta dina känslor och behov (NVC)”.
Vill du ha min hjälp att arbeta med dina anknytningsmönster? Här finner du min onlinekurs för ambivalent anknytning och min onlinekurs undvikande anknytning .
Vill du gå på djupet och med kärlek och värme integrera de delar av dig som du behövt avstå från, är du välkommen till min kurs ”Skuggan, dina borttappade delar och vägen hem”.
När du går mina onlinekurser, har du fri tillgång till mig via mail. Jag svarar alltid, stöttar och vägleder.
Välkommen!
Med värme,
Evalotta.