Anknytningsmönster
kommentarer 4

Att förändra sina anknytningsmönster

Inga anknytningsmönster är statiska.
Barndomens anknytningsmönster kan följa med och försvåra livet för oss i vuxen ålder, men det går att påverka mot en större frihet. Det här är ett inlägg om saker du kan göra för att hjälpa dig själv att utveckla mer trygga och välfungerande anknytningsmönster.

Döm inte:
Det första och viktigaste steget av alla är att inte döma dig själv. Försök att hejda dig om du dömer dig för hur du är och gör. Om du ska kunna närma dig ditt inre utan att må dåligt av det, behöver du vara varm och förstående mot dig själv. Är du det, kan du närma dig dina mönster och hjälpa dig att läka. Dömer du dig själv, kommer allt att bli oändligt mycket svårare. Om du bara vill göra en enda sak för att förenkla livet för dig – döm dig inte. Inte heller för att du dömer dig. Allt är ok. Du är ok. Det finns goda skäl till allt, även till det du inte förstår.

Se mönstret:
Ett nästa steg är att lära dig känna igen dina mönster och lära dig mer om dem. Då kan du bli mer medveten om när de slår till och stanna upp och reflektera.
Att se vad som hör hemma i förfluten tid och vad som faktiskt sker i nuet, kan hjälpa dig att inte automatiskt upprepa samma mönster igen och igen. Kan du hejda dig, blir det mindre drama och känsloreaktionen kan så småningom hanteras där den hör hemma (kopplas till minnen).

Förstå din unga ålder:
Du är väldigt ung i dina anknytningsmönster, det är bra att veta det. Reaktionerna som går igång när någon kommer nära, tillhör ett litet barn. Det är viktigt att förstå den unga ålder man bär inom sig. Som vuxen kan man antingen stöta bort eller bära den unga versionen av sig själv nära sitt hjärta. För den unga delen är det livshotande att bli övergiven och den måste såklart försvara sig på alla sätt den kan komma på. För dig som vuxen är det inte farligt. Det kan vara smärtsamt att bli lämnad eller avvisad, men det är inte farligt. Det gäller att som vuxen ta hand om den unga delen i sig själv, den som tror sig vara hotad till livet. Om du avfärdar den unga ålderns skräck, så utsätter du den återigen för ett övergivande. Så småningom kommer din unga del att börja lita på dig och därmed även mogna i tillit i sina relationer.

Lär dig mer om anknytningsmönster:
Kunskap om hur mönstren fungerar är guld värt för att kunna få syn på dem och förstå dem. Det kan vara till stor hjälp när du vill fånga upp dig själv då autopiloten går igång. Det kan också vara till stor hjälp för att förstå den du är nära.

Lär av en trygg:
En nära relation till någon med ett tryggt anknytningsmönster är enligt all forskning väldigt läkande. I en sådan relation får du nya erfarenheter av att knyta an. En trygg person kan ofta kommunicera effektivt.
Det innebär att den:

  • säger vad den menar (du slipper gissa eller tolka)
  • är konsekvent i ord och handling
  • vill och kan möta dina behov utan att ge upp sina egna
  • inte spelar några spel
  • är tydlig med sin egen vilja

En trygg person kan lätt ge dig såväl närhet som utrymme. Den blir inte skrämd av dina eller sina egna känslor och behov. Du behöver inte känna in och känna av, för den andre bär sig själv och är inte nyckfull i sitt beteende. En trygg person är också kapabel till sunda, ömsesidiga beroenden. Det behöver inte vara en kärlekspartner, det kan lika gärna vara en trygg vän.

Öva med en trygg:
Om du tränat i decennier på att anpassa dig efter andras mönster, kan det vara svårt att hitta dina egna känslor och behov. Det kan också vara skrämmande att uttrycka dem, eftersom det är kopplat till tidiga erfarenheter av att bli övergiven. Att lära dig få kontakt med, känna igen och bejaka dina egna känslor och behov är ett avgörande steg på vägen mot att bli trygg i dina anknytningsmönster. Det finns flera sätt att träna på (skriver om det till exempel här). När du ska öva på att uttrycka dina känslor och behov, kan du med fördel göra det med en trygg person som varken skräms av dem eller försöker ta över ansvaret för dem. Du slipper risken för att förlora dig i ett rörigt, intrasslat beroende där du förlorar dig själv för att få närhet till den andre.
Att vara ärlig och tydlig är något du lär dig genom övning. Det kan kännas svårt och sårbart till en början, men med en trygg får du goda erfarenheter av att det bär.

Givetvis kan man också öva med en klok terapeut.

Har du erfarenheter att dela med dig av, så kommentera gärna!

Med värme,
Evalotta.

Lagrad under:Anknytningsmönster

av

Jag har bakgrund som teolog och empatisk coach med hemvist i den mystika skolans andlighet. Välkommen att kontakta mig på evalotta@stiernholm.se. Du får gärna länka till min blogg om du vill, men inte kopiera texterna.

4 Kommentarer

  1. Det här är så intressant men det känns så intrasslat för mig. Jag vet inte riktigt vart jag befinner mig i anknytningsmönstrena du skrivit om i tidigare inlägg. Det enda jag vet är vad jag var med om som barn. Att inte alltid få kärlek/närhet utan behövt känna av, tolka, anpassa mig samt gömma undan mina egna behov. I vuxen ålder sätter jag upp en mur och vill distansera mig när någon sårar mig. Vågar inte riktigt lita på att behoven blir mötta. Tänker att det är ett bra tillfälle när det händer att öva på detta då det händer men hur vet man? Om jag bara går i försvar av rädsla eller om det är ett beteende som jag faktiskt behöver, att sätta gränser?

    • Jag tror att du kommer att märka det med tiden, när du övar. Du kommer märka om den andre kan möta dig eller om du faktiskt behöver sätta en gräns och skydda dig. Det är lite lurigt det där med att skydda sig med försvar, för det kan båda hjälpa och stjälpa. Jag tänker att man får pröva tillit i små portioner och se om det bär. Det brukar också vara bra att stämma av sina tolkningar så att man förstår den andre rätt. Ibland kan man råka stöta bort någon när man egentligen bara vill skydda sig från smärta, och då är det ju egentligen smärtan man har för avsikt att stöta bort. Det kan bli lite intrasslat. Men att öva, vara uppmärksam, försöka sortera och ha oändligt med tålamod med sig själv, det tror jag på. Bra om målet är att våra försöka, inte att lyckas. Med värme, Evalotta.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.