Anknytningsmönster
kommentarer 2

Så här funkar ett ambivalent anknytningsmönster – en emotionell berg- och dalbana

Starka känslor av närhet och att bli djupt berörd behöver inte vara kärlek. Det kan helt enkelt röra sig om ett triggat anknytningsmönster hos en person med ambivalent anknytning. Det blandas dock ofta samman med kärlek. Det är bra att ha koll på det här om man känner igen sig.

Anknytningssystemet hos en person med ambivalent anknytning triggas lätt i mötet med en person med undvikande anknytningsmönster. De båda dras till varandra, det känns starkt och där någonstans drar det igång. Den ena vill ha mer av den ljuva närheten och den andre vill ta distans och så triggas systemen.

När ett ambivalent anknytningsmönster väl är triggat, börjar det leva sitt eget liv inom en. Hos en ambivalent är anknyningssystemet dessutom extra lättväckt och man är väldigt sensitiv för risker som har med hot mot relation att göra. Därtill har man en låg aktivitet i den del av hjärnan som lugnar känslor och har därför svårt att stoppa berg-och-dalbanan av känslor när den väl dragit igång.

Anknytningssystemet triggas till exempel av att den undvikande..

  • vill hålla distans, känslomässig och/eller fysisk
  • sänder blandade signaler som ofta uppfattas som avvisande
  • är dålig på att förstå och ge dig vad du behöver känslomässigt
  • gärna vill hålla saker öppet och inte committa sig till relationen även om den stannar i den år ut och år in etc

Berg- och dalbanan kan se ut så här:

  • man får blandade signaler och blir osäker
  • systemet aktiveras
  • man blir väldigt upptagen med relationen i sitt tanke- och känsloliv som ett sätt att försöka skapa närhet till den andre
  • man blir skör och känslig och tappar sig själv
  • man får ett litet ömhetsbevis
  • som skapar ett visst lugn
  • det kommer blandade signaler igen
  • som skapar osäkerhet och systemet triggas…

Med tiden sker följande:

Den ambivalenta börjar blanda ihop oron, upptagenheten av relationen och de små ömhetsbevisen som kommer med kärlek.

Ett aktiverat anknytningssystem kan lätt förväxlas med passion och man fortsätter att dras till personer som aktiverar systemet. Tyvärr kan man då missa trygga individer som man skulle kunna få det bra med, då deras närvaro inte triggar systemet och får en att känna det man tror är kärlek.

Att känna sig starkt berörd av någon, dragen till den, fixerad vid relationen och känslomässigt osäker är inte kärlek. Det bara känns så. Äkta kärlek ger sinnesfrid och en mer lugn glädje.

Det kan vara bra att påminna sig om de här sakerna när systemet drar iväg. Att leva med ett aktiverat anknytningssystem är oerhört påfrestande och kan göra den mest stabila människa till en skör version av sig själv. Den undvikande kommer inte att bli den leverantör av stabil närhet som den ambivalenta längtar efter, hur gärna man än önskar det.

Med värme,

Evalotta.

Lagrad under:Anknytningsmönster

av

Jag har bakgrund som teolog och empatisk coach med hemvist i den mystika skolans andlighet. Välkommen att kontakta mig på evalotta@stiernholm.se. Du får gärna länka till min blogg om du vill, men inte kopiera texterna.

2 Kommentarer

  1. Sarah says

    Hej! Så du menar att det är kört? Det kommer aldrig att ”stabilisera” sig? Med en ambivalent o en undvikande? Jag lever precis i detta nu och mitt system är så sjukt aktiverat att jag inte vet vad jag ska ta mig till 😰 vi har varit tsm i snart 1 1/2 år, blev sambos efter 2 månader bara..det va efter det då jag började märka tecken på saknad bekräftelse. Jag är alltså ambivalent o vetat det länge. Men när jag träffade min nuvarande sambo så har jag aldrig blivit så bekräftad. I två månader

    • Hej Sarah!
      Jag vill inte slå fast några sanningar, men delar gärna hur det ofta blir (enligt mönstren).
      Om det är kört, beror på så mycket.
      Att få mycket bekräftelse i början, som du fick, är vanligt och oftast kommer det inte tillbaka.
      Det kan dock få en ambivalent att stanna länge, länge i hopp om att det som var så fantastiskt ska komma tillbaka. Små bitvisa glimtar av det nu och då kan hålla hoppet uppe.

      Vad man behöver fundera på är vad du respektive din sambo strävar efter.
      Hur är ett idealiskt förhållande för din sambo? Jag gissar att det inte är stark närhet fysiskt och själsligt. Den stabiliteten som en ambivalent vill ha – där den andre är känslomässigt, fysiskt och mentalt tillgänglig och har fokus på relationen – är ofta något annat än vad den undvikande vill ha.
      Ser din sambo som mål att bli tillgänglig, närvarande, bekräftande, nära etc eller har din sambo som mål en tillvaro där ni bor tillsammans med var och en lever sitt eget liv där man har en stor frihet och mycket tid för sig själv? Där man inte behöver ha så mycket interaktion, utan var och en sköter sitt och så ses man lite ibland?

      Man kan såklart arbeta med mönstren och om båda gör det så kan man kanske hitta en tillvaro där man blir allt mer trygg med varandras sätt att vara. Men kanske innebär det att man får acceptera varandra som man är på ett sätt där det blir svårt att få sina behov tillgodosedda av den andre.

      Respondera gärna på hur du tänker om det här. Det är svårt, smärtsamt och intressant.
      Och var rädd om dig, försök att göra något som lugnar systemet. Försök komma hem till dig själv och hitta tillbaka till den du är när systemet inte är så aktiverat. Vad brukar du tycka om att göra? Vad är du egentligen intresserad av? Vilka andra människor är viktiga för dig? Har du något sätt att komma i kontakt med ditt djup på? Meditation/yoga/naturen etc?

      Kram och kärlek,
      Evalotta.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.