Avvisande och bortstötande i nära relationer – ett annat sätt att förstå vad som sker.
Att bli avvisad eller bortstött i en nära relation kan göra väldigt ont. Det här handlar om ett läkande sätt att förstå bortstötanden.
Författare: Evalotta Stiernholm
Otrygga anknytningsmönster hos vuxna – vad närhet gör med oss och om den bedrägliga anpassningen.
Om undvikande och ambivalenta anknytningsmönster hos vuxna. Om hur vi reagerar på närhet och om den bedrägliga anpassningen.
Undvikande frihetssökare och ambivalenta närhetsälskare – det starka men svåra mötet
Om mötet mellan undvikande och ambivalenta anknytningsmönster.
Självupptagen och självuppoffrande – två sidor av samma mynt
Vad handlar självupptagenhet och självuppoffrande egentligen om?
I alla fall är det inte egenskaper någon har, utan tecken på något.
Varför blir det så och vad kan vi göra för att slippa fastna där, är vad det här inlägget handlar om.
Att bli avvisad, del 2.
Det som gör ont i relationer i nuet, bottnar ofta i gammal obearbetad smärta från förr. Det här handlar om hur det gamla kan påverka det nya och var man har hjälp av att hantera smärtan.
Att bli avvisad, del 1.
Att bli avvisad kan vara svårt och känsligt. Rädslan för att bli avvisad kan påverka oss och våra relationer på ett smärtsamt och begränsande sätt. Ofta är skammen det som får oss att tappa oss själva när det händer.
Anpassning som livsmönster
Att gå in i anpassning till den andres känslor och behov på bekostnad av sina egna, blir nedbrytande. Du tappar dig själv i relation till den andre och mår allt sämre. Du behöver börja hitta tillbaka till dig själv igen. Första delen.
När vi dömer varandra som krävande, behövande, distanserade etc.
Att få höra någon beskriva en själv i negativa ordalag, kan vara utmanande. I synnerhet när vi inte känner igen oss i beskrivningen eller om det träffar något som är känsligt för oss. I en nära relation, blir det kännbart när vi inte får våra behov tillgodosedda. Om vi inte kan se hur vi ska få det, är det lätt att tänka att det beror på den andre. Det kan bli besvikelser, konflikter och slitningar. Det går att måla upp bilder av hur den andre är eller inte är, och distansen ökar för varje negativt epitet man sätter på varandra. Det är väldigt viktigt att vi får våra behov tillgodosedda i den relation vi lever i. Det behöver dock inte alltid vara vår livskamrat som möter behoven, jag tror inte ens att det är möjligt. Vad vi kan göra, är att ge varandra förutsättningar för att båda ska få vad de behöver.Vi är aldrig ansvariga för den andres behov, men vi behöver värna om våra egna. Missar vi det, kommer vi inte att trivas i …
Självkritik som trygghet och fängelse.
Jag får ofta frågan hur man kommer loss från sin självkritik. Hur kan man veta om man verkligen är ok som man är? Tänk om man faktiskt inte är det och att det finns fog för en självkritisk blick. Hur vet man? Hur gör man? Hur kan det vara i stället? Min avsikt med det här inlägget är att förmedla en förståelse för varför vi kan fastna i självkritik och inre krav och visa på andra sätt att möta behovet på. Det första jag tänker är att om du är självkritisk, så har du dina skäl. Inte för att du förtjänar kritik, utan för att du försöker skapa trygghet för dig själv. Förutsägbarhet. Ett skydd från besvikelse och andras dömande. Självkritiken blir ett verktyg för att slippa duka under för krav, kritik och press. Så mänskligt och så lätt att förstå. Om det funkar? Förmodligen till en början, annars skulle nog ingen fortsätta. Till en början fungerar de flesta av de strategier vi använder för att ta hand om oss själva i mötet med andra …
Att få kontakt i en konflikt del 2
Kan verkligen en metod leda till kontakt mellan människor? Ja, om den innebär ett fokus på det som leder till kontakt. Det här handlar om behov och hur man genom att se och förstå sina behov kan hitta lösningen i sig själv.