Vad handlar självupptagenhet och självuppoffrande egentligen om?
I alla fall är det inte egenskaper någon har, utan tecken på något.
Varför blir det så och vad kan vi göra för att slippa fastna där, är vad det här inlägget handlar om.
Det som gör ont i relationer i nuet, bottnar ofta i gammal obearbetad smärta från förr. Det här handlar om hur det gamla kan påverka det nya och var man har hjälp av att hantera smärtan.
Att bli avvisad kan vara svårt och känsligt. Rädslan för att bli avvisad kan påverka oss och våra relationer på ett smärtsamt och begränsande sätt. Ofta är skammen det som får oss att tappa oss själva när det händer.
Att gå in i anpassning till den andres känslor och behov på bekostnad av sina egna, blir nedbrytande. Du tappar dig själv i relation till den andre och mår allt sämre. Du behöver börja hitta tillbaka till dig själv igen. Första delen.
Att få höra någon beskriva en själv i negativa ordalag, kan vara utmanande. I synnerhet när vi inte känner igen oss i beskrivningen eller om det träffar något som är känsligt för oss. I en nära relation, blir det kännbart när vi inte får våra behov tillgodosedda. Om vi inte kan se hur vi ska få det, är det lätt att tänka att det beror på den andre. Det kan bli besvikelser, konflikter och slitningar. Det går att måla upp bilder av hur den andre är eller inte är, och distansen ökar för varje negativt epitet man sätter på varandra. Det är väldigt viktigt att vi får våra behov tillgodosedda i den relation vi lever i. Det behöver dock inte alltid vara vår livskamrat som möter behoven, jag tror inte ens att det är möjligt. Vad vi kan göra, är att ge varandra förutsättningar för att båda ska få vad de behöver.Vi är aldrig ansvariga för den andres behov, men vi behöver värna om våra egna. Missar vi det, kommer vi inte att trivas i …
Jag får ofta frågan hur man kommer loss från sin självkritik. Hur kan man veta om man verkligen är ok som man är? Tänk om man faktiskt inte är det och att det finns fog för en självkritisk blick. Hur vet man? Hur gör man? Hur kan det vara i stället? Min avsikt med det här inlägget är att förmedla en förståelse för varför vi kan fastna i självkritik och inre krav och visa på andra sätt att möta behovet på. Det första jag tänker är att om du är självkritisk, så har du dina skäl. Inte för att du förtjänar kritik, utan för att du försöker skapa trygghet för dig själv. Förutsägbarhet. Ett skydd från besvikelse och andras dömande. Självkritiken blir ett verktyg för att slippa duka under för krav, kritik och press. Så mänskligt och så lätt att förstå. Om det funkar? Förmodligen till en början, annars skulle nog ingen fortsätta. Till en början fungerar de flesta av de strategier vi använder för att ta hand om oss själva i mötet med andra …
Kan verkligen en metod leda till kontakt mellan människor? Ja, om den innebär ett fokus på det som leder till kontakt. Det här handlar om behov och hur man genom att se och förstå sina behov kan hitta lösningen i sig själv.
Det händer att mina klienter tror att jag inte varit som de; lika förvirrad, vilsen, självkritisk, ångestförlamad eller självdestruktiv. Det har jag. Absolut. Jag har bara ägnat väldigt många år åt att lära mig ett nytt sätt att förstå. Jag älskar det här sättet att förstå mig själv och andra på. Det är det mest livsbejakande och upprättande perspektiv som jag någonsin stött på. Det fanns en tid när jag bara tillät de känslor som stämde med min självbild, alltså de trevliga känslorna. De andra försökte jag göra mig av med efter bästa förmåga, som att springa ifrån dem, distrahera mig, stänga in och stänga av. Jag kan förstå det, för jag ville inte vara ett offer, någon det var synd om, en människa med problem. Det gick ganska bra att hålla de svåra känslorna borta, jag fick lite ont i magen bara. Eller, ganska mycket. Och det låg som en inre stress i bakgrunden hela tiden, men jag trodde att det var så det var att vara jag. Behov hade jag nästan inga. Jag …
Det här handlar om hur man kan göra för att hitta till kontakt när man befinner sig i en konflikt. När känslorna är upprörda, kan det verkligen vara svårt att få kontakt. I ett upprört tillstånd är kontakt kanske inte det första vi längtar efter. Snarare vill vi kanske överbevisa den andre om hur fel den har, komma med dräpande kommentarer eller gå därifrån. Det kan vi ju göra, men om det är någon som vi egentligen tycker om väldigt mycket, så behöver vi hitta sätt att få kontakt på igen. Så låt säga att du hamnar i konflikt med någon du står nära, och känner dig irriterad, arg, ledsen eller missförstådd. Du kanske tycker att den andre har gjort fel och det du kommer på att du kan göra, är att antingen försvara dig eller dra dig undan och tystna. Du vet egentligen att inget av det gör saken bättre, men vad skulle du annars göra? Här är det är lätt att köra fast och svårt att veta hur man kan ta sig ur …
Här är en inkomplett lista med exempel på känslor man kan ha/hur man kan känna sig. Här kanske du kan hitta rätt ord för din känsla, om du har svårt att hitta det annars. (Den är i bokstavsordning, bara för att det var roligt.) Detta är grundkänslor som kommer ur våra behov och inte är värderade på något vis. arg avslappnad allvarlig ansvarig apatisk aktiv bekymrad beslutsam blyg balanserad centrerad chockad deprimerad delaktig disträ eländig euforisk empatisk ensam förtvivlad förundrad förvirrad förvånad fri frustrerad generad glad grundad generös handlingskraftig hel harmonisk hoppfull hjälplös hotad irriterad instabil ivrig inspirerad koncentrerad kraftfull kluven kritisk ledsen lugn lycklig maktlös missmodig modig nedstämd nyfiken nervös nostalgisk otålig orolig ostimulerad optimistisk rädd rörd rastlös skamsen spänd stressad stark svag sur svartsjuk sårbar seg sorgsen stolt skör tillitsfull trygg trött tung tom utmattad uppgiven upplyft ångerfull älskad äventyrlig öppen ödmjuk överraskad öm ömtålig
