Författare: Evalotta Stiernholm

Empati, kärlek och sårbarhet – möten med hästflocken

Vi ger återkommande en kurs på temat självempati, kärlek och sårbarhet där upplägget är föreläsning och praktiska övningar tillsammans med hästarna. Du får öva dig i att växa i villkorslös kärlek tillsammans med hästflocken. Vad händer om du blir bemött med villkorslös kärlek, kan du tillåta dig att ta emot den då? Hästarna har en fantastisk förmåga att spegla oss människor och hjälpa oss att hitta kontakten med oss själva. Vad händer när vi dömer oss själva? I hästflocken är det självklart att höra till, att ta sin plats för den man är. Vill du öva på att möta dig själv och dina behov med kärleksfulla ögon? Hästarna kan hjälpa dig att göra dom mötena möjliga. Intentionen med kursen är att skapa förutsättningar för en ökad medvetenhet, närvaro och nya insikter, där hästarna är våra vägledare. Vi kommer jobba med intuitiva övningar både nära hästarna och på avstånd. Ingen förkunskap eller hästvana krävs. Evalotta som arbetar med att hjälpa människor att skapa en empatisk relation till sig själv kommer att inleda dagen med ett seminarium. …

Onlinekurs som kan stärka dig i en svår relation

Det kommer att komma en kurs om att arbeta med sina anknytningsmönster. Behovet är jättestort och jag har precis börjat på den. Medan du väntar på den, finns det en annan kurs som ger en jättebra grund till den kommande kursen. Jag har just gjort klart en kurs som handlar om hur du kan bli fri från självkritik och inre stränghet genom att skapa en empatisk relation till dig själv. Du får lära dig hur du kan förstå dig själv och dina känslor och behov på ett djupare plan. Den förståelsen gör att du växer i kärlek och respekt för dig själv på ett sätt som gör att självkritiken successivt försvinner eftersom den inte längre behövs. Vad har då detta med anknytningsmönster att göra, kanske du undrar. En hel massa. För att lära sig hantera sina anknytningsmönster så att de inte styr ens liv och mående för mycket, behöver man lära sig få kontakt med, förstå, bejaka och ta ansvar för sina känslor och behov. Om man kritiserar och dömer sig själv för hur man …

Kris

De första stora kriserna drar med sig en massa lagrade känslor fram i ljuset; djupt lagrad rädsla, sorg och smärta som finns samlad inom en. Känslor och upplevelser som aldrig fått språk eller blivit speglade, kan bli till en grå förlamning i systemet. Själen som ännu inte mött sin egen storhet, famlar vilsen i sitt liv. Men, som lager på lager skalas av, förändras processen och krisens karaktär. Den som tvivlar på sitt värde, kan i djupet av sitt vara finna sig själv innerligt älskad och värdefull. Den som bär på skuld, kan finna kärleksfullt befriande förståelse. Den som bär på en vag känsla av skam som emellanåt smäller till som en råttfälla runt hjärtat, kan finna att allt, precis allt, är värdigt och välkommet in i kärleken. Gamla upplevelser av övergivenhet och utsatthet som blommar fram vid förluster, kan komma till ro när man möter sina yngre åldrar med öppen famn. Födelse och död bildar par, inte liv och död. Den ”död” man genomgår i den djupa krisen, öppnar för nytt liv. Så småningom …

Erfarenheten av Gud/det större/den Stora Kärleken

”I grunden är religiös erfarenhet upplevelsen av att vara villkorslöst och gränslöst förälskad. Men vad vi är förälskade i, förblir något som vi måste utforska.” Bernard Lonergan Den kan vara en inre rörelse, en erfarenhet av något som rör sig i djupet av hjärtat. Den kan drabba en med kraft så att benen viker sig och tårarna rinner. Den kan välla fram som en kraftfull kärlek från djupet av ens vara. Mötet med den Stora Kärleken kan komma i många former, men är i grunden en kärleksupplevelse som förändrar allt. När den kärleken bryter igenom inifrån eller drabbar med kraft, förändras man i grunden. Efter det blir inget sig likt. En resa startar, en färd djupare in i denna kärlek som lever sitt liv i djupet av vårt vara. Vi får möta oss själva och alla villkor vi har satt upp för kärleken, får syn på allt vi gör för att förtjäna den. Vi får färdas genom dunkla nätter och hudlöshet, skalas av så att vi kommer allt närmre vår kärna; tillbaka till vårt sanna …

Så här funkar ett ambivalent anknytningsmönster – en emotionell berg- och dalbana

Starka känslor av närhet och att bli djupt berörd behöver inte vara kärlek. Det kan helt enkelt röra sig om ett triggat anknytningsmönster hos en person med ambivalent anknytning. Det blandas dock ofta samman med kärlek. Det är bra att ha koll på det här om man känner igen sig. Anknytningssystemet hos en person med ambivalent anknytning triggas lätt i mötet med en person med undvikande anknytningsmönster. De båda dras till varandra, det känns starkt och där någonstans drar det igång. Den ena vill ha mer av den ljuva närheten och den andre vill ta distans och så triggas systemen. När ett ambivalent anknytningsmönster väl är triggat, börjar det leva sitt eget liv inom en. Hos en ambivalent är anknyningssystemet dessutom extra lättväckt och man är väldigt sensitiv för risker som har med hot mot relation att göra. Därtill har man en låg aktivitet i den del av hjärnan som lugnar känslor och har därför svårt att stoppa berg-och-dalbanan av känslor när den väl dragit igång. Anknytningssystemet triggas till exempel av att den undvikande.. vill …

Det här borde inte heller gå över – om impulsplanet.

Kanske är det så att jag på impulsplanet alltid kommer att reagera som jag gör, och det är ok. Vilken frihet. I decennier försökte jag läka och programmera om mig själv så att jag skulle kunna reagera annorlunda på sådant som skrämde mig på impulsplanet. På impulsplanet får vi larm om allt som vårt system bedömer kan vara farligt. Vi får impulser med förslag på lämplig lösning på problemet – dra dig undan faran (relationen, uppgiften), attackera hotet (gå i försvar) eller spela oberörd och ta distans. Om vi låter impulsplanet styra, så får vi problem. Det är dock helt ok att reaktionerna kommer. Det som skrämmer mig kan få skrämma mig. Det jag har svårt med, kan få vara svårt. Det som slår undan fötterna för mig och gör mig otrygg borde inte gå över om det nu inte gör det. Det är ok. Jag kan istället sårbart erkänna att så här verkar det vara med mig och det är ok. Alltid ok. Så finns även det medvetna planet. Om vi står kvar när …

Din storhet – vikten av att förstå vem man egentligen är.

”Jag älskar den tunna, fridfulla morgonluften; då finns ingen tid, bara härlighet.” Det är viktigt att veta vem man verkligen är, att se och förstå sin egen storhet och leva den i världen.Det är inte meningen att vi ska tvivla på vår storhet; gömma den för världen eller tona ner den av rädsla för att bli sedda som överlägsna, avslöjade som en bluff eller bli ensamma för att andra jämför sig och dömer. Det är meningen att vi ska använda vår storhet för helheten, för allas bästa, för att skapa balans. Vår storhet är gåvor vi fått för att bidra till helheten, till det gemensamma.Att förstå och bejaka de gåvorna, är att ta ansvar. Det är att vara ödmjuk inför vad som var menat att vara. Det är inte att förhäva sig, det är att tacksamt ta emot och förvalta vad som blivit givet till oss. Jag vet att det kan vara svårt och känsligt att tala om sin egen storhet.Kanske är det lättare att se sitt bidrag till helheten, hur man bidrar i andra …