Författare: Evalotta Stiernholm

Saknad

Det händer något när någon lyssnar; när man får berätta det igen. Min syster dog, berättar jag. Sedan fick min far en allvarlig stroke och min son fick diabetes; samma sjukdom som min syster dött av och som hon hatade innerligt från början till slut. Sjukdomen som traumatiserade henne genom det trauma som redan fanns i familjen där första barnet dött. Det fann inte kapacitet att hantera fler farliga sjukdomar, men de kom ändå. Där fanns en mamma som inte orkade se och ta in sina barns smärta, utan istället fokuserade på andras barns smärta. Där fanns en pappa som jobbade och ställde upp och var lojal och tog ansvar för församlingen; familjens andra hem. Där fanns en församling och en kyrka som delvis var svår att separera från familjen, då den fick dess tid, dess engagemang och den exklusivitet som borde höra familjen till. I utbyte fick familjen dess värderingar i form av gränslöst hjälpande och solidaritet med de svaga. Världen delades in i de starka, hjälpande och de svaga, behövande. Vår familj blev …

Dela:

Att navigera genom svåra tider och en enda sak att se upp med.

Publicerad av Evalotta Stiernholm

Livet har sina faser. Emellanåt blir påfrestningarna större än vad som känns möjligt och grundvalarna skakas. Hur man tar sig igenom det, är nog väldigt individuellt och jag tror att alla sätt är bra utom ett. I mitt nu 43-åriga liv har det hunnit bli några vändor med livsomvälvande utmaningar och jag har fått anledning att hitta min väg igenom. Vetskapen om hur man hittar sin väg igenom det svåra, gör det lite lättare att gå för varje gång. Det här är några rader om detta, eftersom jag själv tycker så mycket om att ta del av hur andra gör och vad de har funnit på sin väg. Tillstånd av vilsenhet, osäkerhet och skörhet befinner sig så nära tillståndet av riktning, trygghet och kraftfullhet. En liten inre rörelse, ett ”ja, tack, det här välkomnar jag”, öppnar vägen från det första tillståndet till det andra. Konstaterbart är följande. Alla känslor finns i alla. Alla behov finns hos alla. Alla känslor som finns där behöver bli sedda och hörda, annars fastnar de i kroppen och lagras till …

Dela:

”Jag känner mig inte förstådd!” Om vikten av att fråga och det sköna i att ha fel.

Publicerad av Evalotta Stiernholm

”Jag känner mig inte förstådd!” Det där är ett frekvent förekommande uttryck i vår familj. Inte för att vi är exceptionellt dåliga på att förstå varandra, utan för att vi vill åt den befriande känslan av att bli helt och fullt förstådda i det vi försöker förmedla. För, att inte bli rätt förstådd är något väldigt obehagligt. Det blir något som ligger och skaver, som lägger sig som något taggigt i mellanrummet mellan oss och inger en ledsen känsla som låter arg när den kommer ut. Vi förväntar oss att vi ska bli rätt förstådda, att vi har rätt att bli det, för vi vet att det löser det mesta. När man förstår, dömer man inte; man försöker inte förändra eller förbättra, för det behövs inte. När man förstår och blir förstådd, frigörs något som sätter allt i rörelse åt ett gott håll alldeles av sig självt. Att i grunden förstå och bli förstådd, är som att lossa på spärren som hindrat livets goda krafter att flöda fritt och sätta i rörelse. Vi känner varandra …

Dela:

Att förlora sina nära – sorgearbete och allt vad det nu innebär. För mig.

Publicerad av Evalotta Stiernholm

”Nu får du gå hem och ta hand om sorgen”. Jag har hört de där orden åtskilliga gånger, från äldre människor, när begravningen är slut. Jaha? Sorgearbete. Hur gör man? Vad innebär det? Det kan ju inte vara lika för två människor, snarare olika för alla. Alla har sin väg och beskrivningar om hur det går till tror jag skapar mer förvirring än klarhet. Om man inte betonar hur olika det kan vara, för då kanske man kan hitta något här och något där som hjälper. Är man som jag, börjar arbetet med att försöka förstå och nysta i ett känslotillstånd och det arbetet sker när tid är, när det behövs och så länge det ska. Finns det någon form av rörelse, är det bara att åka med i processen, annars får man försöka hitta någon form av rörelse. Sorg skulle jag nog mer kalla ett tillstånd än en känsla; ett tillstånd som i sig rymmer ett helt kluster av känslor som i sin tur gärna drar med sig känslor från förr. När något som …

Dela:

Strukturerad konfliktlösning

Publicerad av Evalotta Stiernholm

När man befinner sig mitt i ett missförstånd och känslorna svallar, då gäller det att hålla huvudet kallt och se hela situationen utifrån samtidigt som man noterar vad som sker inuti. Konflikter är ofta omedvetna missförstånd där var och en har goda skäl till upprördhet utifrån den tolkning de gjort av situationen. Man behöver förstå vad som fått känslorna att svalla hos först den ena, sedan den andra, utan sammanblandning, för ingenting som väcker starka känslor går att lösa i mellanrummet mellan två. Det mesta som gör oss upprörda bottnar i missade känslor från länge sedan; känslor vi inte fick hjälp att hantera då vi behövt eller som fick sättas i ett hörn till förmån för sådant som just då var viktigare för vår överlevnad. När vi inte har gamla känslor på lager brukar det inte bli konflikt, för då är vi välfungerande och har tillgång till vår empatiska förmåga. Eftersom gamla, nyväckta känslor inte har något att göra med den situation som triggat dem i nutid, behöver man hejda sig själv och känna tillbaka …

Dela:

Öppna för andligheten och integrera hela din mänsklighet

Publicerad av Evalotta Stiernholm

Himmel och jords behöver mötas. När man öppnar upp för den andliga dimensionen, behöver man samtidigt bli så mänsklig det bara går. Allt mänskligt behöver integreras i ens person, bejakas, utforskas, bli bekant, för att andligheten ska landa i jorden. Om man öppnar upp utan att vara integrerad, blir det obalanserat. Att öppna och att integrera behöver gå hand i hand, steg för steg. Det andliga uppvaknandet kan komma överväldigande, starkt som den första kärleken, som ett fantastiskt glädjerus där allt blir nytt. Därefter återstår att integrera alla sina delar, hela sin mänsklighet, för att bli hel och en fungerande mottagare för den andliga kraften. Empati är ett viktigt redskap. Empatin, icke-dömandet, skapar det där tillåtande rummet som gör det möjligt att bejaka allt utan att döma. Att förstå och bejaka sina behov, värna om dem, lägger grunden för att man ska kunna stå stadigt och öppen på jorden. Människor och händelser kommer i vår väg och väcker, startar processer. Fokusera på processen. Den som väckte något till liv inom en, är inte svaret på …

Dela:

Döden och livet utanför tiden

Publicerad av Evalotta Stiernholm

Jag är aldrig så fri som när jag dör; aldrig så levande och lätt. Kanske låter det som en paradox, men i dödsögonblicket är livskänslan väldigt stark. Någon nytt tar sin början, med kraft. Jag minns då mitt jordeliv och jag känner igen mitt andra hemma. Perspektiven från utanför tiden, är svåra att förklara för den som är i den. Utanför tiden kan man betrakta den som ett flöde, en prick, som linjer eller lager; allt beror på hur man tittar. Vistelserna i tiden ligger tätt intill varandra, som sidor i en bok, så nära, så samtidigt finns de där, med kopplingar sinsemellan. Vistelserna i tiden är samma individs. Man är sig själv, i olika tider och skepnader, under olika förhållanden och läranden. I tiden går allt så fort och så oändligt långsamt. Utanför tiden finns ingen tid, bara rymd, salighet, frid. Det verkar som att man upplever tillvaron utanför tiden på olika sätt, då det även där är svårt att greppa allt. I tiden kan man slå ner sina rötter, uppleva med sina sinnen. …

Dela:

Vi dömer det vi inte förstår

Publicerad av Evalotta Stiernholm

Vi dömer det vi inte förstår. När vi förstår, dömer vi inte. När vi förstår, verkligen förstår, väcks omtänksamhet och kärlek i oss. Om jag missar att tänka efter ordentligt, kan jag råka utgå från att andra ser det jag ser, vilket gör mig förvirrad. Kanske är det vanligt att vi utgår från oss själva när vi tolkar vår omvärld; att vi behöver hjälpa varandra att vidga perspektiv och perception. Jag behöver det hursomhelst. Jag brukar därför fråga nu och då, för jag vet att mitt omdöme och min förmåga att tolka rätt är synnerligen begränsad. Om jag dömer någon inombords, då vet jag helt säkert att jag inte har förstått. Då behöver jag fråga, och om det inte går, åtminstone få hjälp att tänka kring situationen. När man väl har missförstått, kan det vara svårt att på egen hand hitta den förståelse som gör att det klickar. Att döma eller bli dömd är ett obehagligt tillstånd som de flesta av oss nog vill bort från så fort som möjligt. Att inte förstå den andres …

Dela:

Att vara en stark-skör person

Publicerad av Evalotta Stiernholm

Det är mycket med att vara en stark-skör person. Att vara stark-skör innebär att vara kraftfull och sårbar samtidig, parallellt och om vartannat. En stark-skör person är alltid både och; har nära till båda tillstånden, åtminstone inom sig. Ganska ofta dominerar det ena genom första halvan av livet och det blir ett arbete att integrera båda aspekterna av sig själv. En stark-skör klarar det som ska klaras och håller ihop det, ringer chefer och förklarar trevligt var det glappar i bemötande, vad som är bra och vad som inte funkar som det ska. En starkskör styr upp saker. Vi är starka, det är genuint. Vi är bra på det, det kommer naturligt och lätt. Vi är dock lika sköra som vi är starka och det är viktigt att förstå. Mycket viktigt. En starkskör som ser så stark ut, behöver bäddas in i medkänsla och värme och omtänksamma ord. Vi behöver lika mycket stöd som vi delar ut till andra. Vi behöver mängder av kärlek och lyssnande hjärtan. Vi behöver få bejaka vår skörhet såväl som …

Dela:

Lyssna utan att försöka lösa eller fixa – en värdefull färdighet att sträva efter

Publicerad av Evalotta Stiernholm

Den största frustrationen jag känt när jag genomlevt svåra tider, har nog väckts av andras försök att peppa, lösa, fixa eller muntra upp mig. De har menat väl, o så väl. Förmodligen har jag själv många gånger gjort på samma sätt i mötet med en annan människas emotionella brottningskamp – försökt fixa. Lösa. Ordna. Ställa till rätta. Det är så lätt att vilja hjälpa genom att lösa, i synnerhet när den som just då har det svårt inte vet vad den ska ta sig till. Det finns tillfällen då vi kan hjälpa genom att fixa något, men ofta är det ett uppmärksamt lyssnande som hjälper allra mest. Att kunna lyssna på en väns problem/sorg/frustration utan att bli lösningsfixerad, är så värdefullt. Ofta är det det som hjälper den andre och därtill besparar det en själv mycket energi. Vi behöver inte lösa, bara höra och förstå. Det händer något när någon annan tar in och förstår vad vi går igenom. Tyngden lättar och det känns mindre ensamt. Vi är alla kapabla att hitta vår väg igenom …

Dela: