Det skrämmande med att vara älskad
Att vara älskad för den man är, kan vara både skrämmande, sårbart och svårt att ta till sig. Det kan vara lättare när man ”förtjänat” kärleken än när den är där ändå.
Författare: Evalotta Stiernholm
Vem kunde ana att sårbarheten är den största styrkan?
Att se sin sårbarhet i en svår situation, är inte mer sårbart än att låta försvaren gå igång. Försvarar vi oss, är det för att vi känner oss sårbara men inte har kontakt med det. Sårbarheten är som en dörr till en ny, fantastisk värld av frihet och kontakt.
Vad det egentligen handlar om när det blir svårt.
Vad handlar konflikten om egentligen? Om vi hittar in i den djupaste sanningen, hittar vi också lösningen och löser upp den stora smärtan.
Otrygga anknytningsmönster, rustningen och friheten bortom.
Under smärtsamma, skyddande mönster finns de vi verkligen är. Där finns en frihet och en klarsyn. Det handlar detta om.
När anknytningsmönstren slår klorna i en
Om att ta sig ur det tranceliknande tillstånd man kan hamna i när anknytningsmönstren triggas.
När man fastnar i sina skydd och inte kan släppa någon nära.
Kontakt förutsätter att du tillåter dig att verkligen bli sedd; går emot skammen och blir sårbar. Det här handlar om hur man kan göra det.
Ambivalent anknytningsmönster – om att förlora sig själv i relationen och bli en skör, vilsen version av sig själv.
Mötet Det brukar börja så vackert. Man möts och får den där närheten man längtat efter i hela sitt liv. Det blir en så speciell kontakt, som att möta någon som är som man själv, med samma sorts känslighet och sår. En unik förståelse finns där, en igenkänning, något djupt som drar. Mönstren Ganska snart blir mönstren kännbara. Den ambivalenta vill ha tillbaka den där närheten som fanns i början. Vart tog den vägen? Varför drar sig den andre undan? En självmedvetenhet växer fram och man börjar försöka akta sig för att göra fel för att få den andre att sluta dra sig undan. I tro att man har orsakat den andres undvikande beteende med sina egna behov av närhet, börjar man tona ner sig själv och fokusera på den andre. Dansen På insidan, i känsloliv och huvud, kretsar allt kring den andre. Allt annat tappar färg och mening och man får anstränga sig för att finna engagemang för något annat än den närhet man så intensivt försöker få tillbaka. När man försöker sträcka sig …
Den modiga sårbarheten under försvaren
Om att fånga den korta sekund av sårbarhet som föregår försvaren och hitta till kontakt.
Hård och kall eller sårbar – när det gör ont.
Det hårda, kalla som skydd Det känns just väldigt sårbart att vara sårbar. Plötsligt händer något i relation till den andre, något som får hjärtat att dra ihop sig i en impuls att skydda. För en del av oss är den första impulsen är att bli hård och kall, att stänga hjärta. Att hålla den andre borta från sitt inre och distansera sig kan bli det enda alternativet och det man klarar i stunden. Att stänga och bli kall och hård är smärtsamt, kanske nästan mer smärtsamt än det man reagerade på, för det hårda och kalla går också ut över en själv. När man stänger, stänger man även ute sig själv från kontakten och hamnar i kylan. Jag vet mycket om det där hårda, kalla. Hur ont det gör, hur skönt det kan kännas i stunden att straffa med iskyla, att det ger en känsla av kontroll och övertag när man egentligen känner sig utsatt och skör. Jag vet också att det skiljer mig från den jag är. Det hindrar mig från att vara …
Innerst inne är bara ljust
Innerst inne och långt in är olika saker. Innerst inne är bara ljust.