Högkänsliga har inte sällan svårt för att hitta rätt professionellt.
Det kan vara svårt att hitta en arbetsplats som både fungerar
formmässigt för dem och ger dem utlopp för sin speciella begåvning.
Det kan även vara svårt för dem att veta
vad de egentligen ska göra med sitt yrkesliv.
Vad de ska arbeta med,
och hur de ska få det att fungera så att de kommer till sin rätt
är frågor som ofta upptar en högkänsligs tankeverksamhet.
Yrken som lärare, präst, läkare, forskare, jurist, terapeut och liknande
var ursprungligen typiska HSP-yrken där de kunde använda sin
eftertänksamma, lyhörda, inkännande natur för att göra ett bra jobb.
Dessa yrken har dock kommit att allt mer domineras av icke-
högkänsliga, vilket har gjort arbetsklimatet hårdare och mer stressfyllt.
Högkänsliga personer behövs och har mycket att tillföra
på arbetsplatser där ett hårdare klimat råder.
I politiken kan de använda sin eftertänksamhet och känslighet
för att se konsekvenser av beslut som andra missar.
I möten med människor i skolans värld eller som läkare kan de tillföra
ett inkännande som kan vara avgörande för andra människors liv.
I säljsituationer kan de ha en känsla för vad kunden behöver och det
finkänsliga sätt att hantera denna kunskap som gör att kunden
känner sig sedd och vill göra affär.
Det är dock en konstart i sig för en högkänslig person att få sig själv
att fungera och komma till sin rätt på en arbetsplats dominerad
och utformad av icke-högkänsliga.
Hur det kan gå till återkommer jag till i ett senare inlägg
om att komma till sin rätt på jobbet.
”Vad ska jag då bli när jag blir stor?”
Längtan efter att komma till sin rätt, fungera, må bra
och få användning av sin begåvning är stark och ofta påträngande.
Erfarenheter av att känna sig annorlunda, missförstådd,
dysfunktionell och ur balans i arbetssammanhang
kan ha försvagat självförtroendet hos många.
Därtill kan det inre barnets önskan om att bli sedd utan att behöva
bli tydlig finnas där; en längtan som sällan blir mött.
Men hur kan då en högkänslig finna vad den ska arbeta med?
En högkänslig leds ofta av sin intuition och just i den här frågan
kan det krångla till det för dem.
Det finns så många starka inre röster som
talar för många olika möjligheter.
Det kan låta så här inom:
Jag vill arbeta med människor och göra gott för andra.
Det känns meningsfullt och att tjäna pengar är inte så viktigt.
Samtidigt är det ju skönt att slippa leva under ekonomisk press
och att kunna omge sig med god kvalitet och vackra miljöer,
så pengar behövs.
Jag har en konstnärlig förmåga som jag behöver få utlopp för;
i måleri, skrivande, musik eller liknande. Det kanske är vägen?
Jag värdesätter även ett stilla liv med centrum i familjen,
det är så meningsfullt.
Eller, ska det vara ett stilla liv med centrum i en andlig gemenskap?
Andligheten är också så viktigt för mig, det kanske är där jag ska vara.
Jag mår ju också så bra när jag arbetar med något jordnära,
med naturen, trädgården eller liknande.
Kanske är det vad jag ska göra?
Kanske är det vad jag ska göra?
Eller arbeta för miljön?
Fast människor är så värdefulla och behoven är så stora…
Alla rösterna är starka och det är inte lätt att veta
vilken av dem man ska lyssna till.
Det kan vara bra att veta att detta är ett typiskt HSP-dilemma.
Jag kommer att skriva mer om hur man kan
hjälpa sig själv på olika sätt, både med att hitta rätt yrkesmässigt
hjälpa sig själv på olika sätt, både med att hitta rätt yrkesmässigt
och att kunna få en så bra arbetsmiljö som möjligt.
Med värme,
Evalotta.
Tack för dessa ord. Mina tankar är som du skriver, är själv lärare och på väg tillbaka från en lång sjukskrivning. Det kreativa skapandet har vaknat hos mig och fått fäste, det känns viktigt att få utrymme för det i mitt liv även när jag börjar arbeta igen. Denna balans har jag haft svårt för förut. Det har varit tillräckligt att orka jobba, sedan har energin varit slut. Jag är på resa… vi får se vart jag landar. kram
Ser fram mot fortsättningen!!
Har avslutat mitt jobb inom barnomsorgen där jag varit i många, många år men inte längre klarar pga utmattning. Nu står jag i ett vägskäl och vet varken ut eller in.
Dina ord värmer och får mig att ställa frågor om mig själv. Jag ser fram mot ditt nästa inlägg.
Ja precis så är det, inte lätt i bland. Man vänder och vrider på alla tankar!!
Kram Lotta
Känner så väl igen tankemönstret – vilken väg ska jag gå?
”Å ena sidan, å andra sidan, men för det tredje så.. eller vänta nu! går det att få till det här alltsammans.. ? Eller vart var det tanken började egentligen..?”
tankarna surrar och snurrar och man blir trött och ståendes på ett ben i livet lite för länge ibland..
Ser fram emot dina tips på att hantera detta bättre..Yrkeslivet är svårt att få till självklart, trots toppbetyg och stor potential..
Igenkänning på den tyvärr..🙄
Ojoj så träffsäkert. Jag är precis sådan, hittar inte alls rätt i arbetslivet…
Känner igen mig. Provat olika vanliga yrken och inget har kännts rätt. Återkommer alltid till min kreativa sida men har ännu inte hittat ett sätt att försörja mig på detta. Känns frustrerande faktiskt! Tack för att du belyser detta!
Tänker detsamma..svårt 🤔😀
Ja verkligen träffsäkert och är precis i den situationen, vad ska jag bli när jag blir stor? Sjukskriven pga utmattningssyndrom och vet inte vad mitt nästa steg ska vara?? Ser fram emot nästa inlägg!
Tack!
Ja det är svårt med att fokusera och lita på vad man känner innerst inne. Våga prova och misslyckas. Att skärma av från andra och omgivningen så att man kan koncentrera sig på det man skall.
Man är som en eremit kräfta med känsliga spröt , så fort det blir för mycket av allt…Ljud, dominanta människor, större sammanhang där man ”försvinner ” i mängden och inte blir sedd och får loss sin kreativitet .
Svårt bestämma sig i livet vad man ska satsa på yrkesmässigt. Blir tråkiga jobb hemma runt. Känner att man inte kommet till sin rätt alls!!
Usch
Så oerhört befriande ändå, att man inte är ensam om att känna och fungera så här. Jobbar inom barnomsorgen och håller på att trasas sönder av stressen, otillräckligheten, höga ljud, tufft klimat. Känner för barnen, klarar de av detta?
Har alltid känt mig så awkward, och nu förstår jag bättre varför. Tack. =)
Blev hemskickad igår av företagshälsovården. Fick tips av en väninna att titta på HSP och har läst om HPS sedan igår kväll. Gjorde ett test och tickade av fråga efter fråga och inser att jag är en högkänslig person. Känner igen varje tanke i ovan exempel kring arbetslivet. Har jobbat inom IT-branschen men support och känt mig som en terapeut som lugnar och förklarar för användarna hur de skall jobba med systemen. Men eftersom jag är intelligent, nyfiken, jobbar mycket och är duktig på att analysera och ser ”systemfel” i verksamheten, är bra på att lyssna och lägga ihop ett plus ett till tre, så har jag fått mer och mer ansvar och blivit projektledare. Nu sitter jag här med deadlines, ont om resurser, folk som är dominanta och krävande och vill att jag ska piska på teknikerna som mår dåligt och är stressade och jag KAN inte leverera.. Jag insåg också att jag är en extrovert HSP och har lätt för att prata med folk och klarar faktiskt av small-talk – även om det inte ger mig så mycket förrän det leder till de roliga samtalen… Sitter och surfar på söka-jobb-sidor och hittar inget som känns rätt i magen. Så fort jag läser ”driven”, ”gillar att jobba mot mål” osv så får jag en klump i magen… Skall fortsätta läsa! Tack alla ni som skriver här!
God kommentar som hjälpte mig. Är även verskam inom datorsvängen som testare och programmerare. Deadlines är tungt då det alltid tummar på kvaliteten. Kvalitet är A och O för mig.
Är också testare, QA på ett IT-bolag. Känner igen mig så mycket i det du skriver om deadlines och kvalitet. Jag tycker om utmaningen i att nå uppsatta mål men det innebär ofta att man får tumma på kvaliteten och jag gillar inte att avsluta saker halvdant.
Oj, vad jag känner igen mig! Får ångest bara det här med yrkeslivet kommer upp för har fortfarande inte hittat rätt! Är snart 40 år, och det känns som om jag aldrig kommer att hitta rätt. Har vänt ut och in på hela mig själv i ett antal år nu och försökt komma underfund med vad JAG vill göra. Vad är jag bra på? osv… Och har väl kommit fram till att beteendevetare/personalvetare är ngt som intresserar mig, men det är svårt och komma in på kurserna.
Jobbar för närvarande som konsult, och har gjort det alldeles för länge… är så less på’t. Men kommer inte vidare.. och det gör mig så frustrerad! 🙁 Vill utvecklas och hitta ngt. som passar mig. Ngt som känns meningsfullt och kvalitativt.
Jag trodde att jag var ensam om att känna så mycket och att känna precis som ni gör. När jag började läsa om HSP förstod jag bättre min känslighet. Har alltid varit extrasensitiv och inte funnit vad jag vill göra i livet. Att veta att det finns människor som är precis lika och kanske till och med känsligare än jag gör att jag inte känner sig lika ensam längre. Däremot är det enormt ensamt varje gång fördämningarna brister och tårarna rinner som Niagarafallet, ibland utan någon direkt anledning. Då vill jag kunna säga till någon som kunde förstå mig vad det är som har berört mig så till tårar utan att höra att man inte kan gråta för något så som en bild eller musik eller vad det nu kan vara. Det finns två sidor av HSP myntet glädje och sorg och nu känner jag bara hur jag kämpar emot tårarna och känner den salta smaken av tårar i min mun. Hoppas att jag snart mår bättre.
Det hoppas jag med! Och det tror jag absolut att du kan göra. Att vara riktigt tillåtande mot sig själv, att själv bejaka och vara den som tillåter sig själv att känna allt, det hjälper väldigt mycket. Likaså hjälper det att försöka hörsamma alla sina behov – åtminstone höra dem och ge sitt ok – samt att försöka hålla sitt blodsocker hyfsat stabilt. Med värme, Evalotta.
sååå skönt att detta blir uppmärksammat mer och mer. jag sitter här och är sjukskriven. läkarna vet inte för vad. jag har under hösten haft enormt nära till stress. en lunch som blir 5 minuter sen på jobbet och hela dagen är förstörd. det här förklarar så mycket för mig. Tack för ett bra inlägg! fortsätt att uppmärksamma detta!
Åh, alla era inlägg om HSP värmer så i hjärtat att jag känner för stunden kan känna att det är ok att känna mig vilsen med vad jag vill arbeta med. Är sjukskriven sedan en tid för utmattning och har fått möjligheten att prova på att jobba med människor som jag länge har haft en längtan efter. Men jag är nu osäker på om jag kommer att klara att vara så mycket med människor hela dagarna och utan möjlighet att gå undan och jobba individuellt ibland samt ta pauser. Känns som jag är tillbaka på ruta ett.
Mm, det är inte så lätt det där. Ofta känns just människor meningsfullt, men samtidigt behöver man få gå undan och arbeta utan interaktion. Jag hoppas att du finner något där du kan få både behovet av mening, stimulans, lugn, reflektion, stillhet och glädje tillgodosett. Där du räcker till och kommer till dig rätt med din förmåga. Ibland är det som kan se ut som ruta ett snarare en ny ruta ett varv högre upp i spiralen. Du är like klokare, har fått fler erfarenheter, vet lite mer vad du vill eller inte vill. Lycka till. Tillsist blir det bra.
Vet inte om jag är högkänslig eller inte, känner igen mig i allt förutom kreativiteten – inte ett dugg kreativ… Känns inte som att jag är på rätt plats trots att jag är 55+.
Hej !
Men Waoooo detta handlar ju om mej !!! Precis här är jag det som du beskriver om arbetslivet !
Så intressant 🧐 Var finns du och erbjuder du några tjänster i Gbg ?
Mvh
Elisabeth Forsgren
Hej!
Tack för responsen och frågan!
Jag arbetar inte med den typen av coaching längre, tyvärr. Och just nu har jag fullt. Du får gärna kika på min hemsida, där står det vad jag gör.
Med värme,
Evalotta.