Ansvar;
känslan av att ha ansvar för det man lägger märke till behöver göras,
upplevelsen av att ansvar läggs på en.
Stressen över att stå ensam med tungt, splittrande ansvar när ingen kommer och hjälper en fast man själv tror att det är uppenbart tydligt att man behöver hjälp.
Detta ansvar så många högkänsliga går runt och känner; omedvetet och överväldigande.
Det kan vara så svårt att veta vad man har ansvar för och inte, när man lägger märke till så mycket.
Det här är ett så vanligt problem och så tungt att bära för känsliga själar – och därför skönt att sätta ljus på. Att dela sin börda och få hjälp med att sortera gör gott.
Först och främst är det bra att veta att andra inte självklart ser det du ser. Allt du ser och känner ansvar för, är kanske inte alls lika tydligt för någon annan. Att andra inte spontant reagerar och agerar på det du gör, betyder kanske bara att de inte märkt det. De har sett andra saker, fokuserat på något annat.
Den överväldigande upplevelsen av att man har ett stort och allvarstyngt ansvar över sig, både stressar och dränerar. Det är som om högkänsliga personer har en stor ansvarskänsla som lätt går över styr. Ansvar blir då förknippat med tyngd och skuld istället för med frihet och glädje.
Som så ofta när det gäller högkänsliga, behövs bara små, små förändringar för att en stor förändring ska infinna sig. Vi behöver inte slippa allt ansvar, för det blir inte heller bra. Ofta tycker vi om att ta ansvar, vi vill bara inte bli överväldigade, känna oss ensamma och splittrade för då försvinner glädjen.
Jag tror att mycket är vunnet bara vi blir medvetna om att vi kan göra felbedömningar när vi tolkar att ansvar dumpat på oss bara för att vi inte kan se att även andra tar ansvar. Ibland tar vi ansvar för en massa saker som andra inte ens märker, helt i onödan.
Så, vad kan vi göra för att hjälpa oss själva med detta?
Att hejda sig själv i stunden brukar vara effektivt. När du märker att du känner stress och tyngd av ansvar, stanna upp och be om hjälp. Att lätta sitt hjärta och få någon annans perspektiv på situationen kan avlasta mycket. Det ansvar man upplever att man har och det ansvar man faktiskt har, kan vara två ganska olika verkligheter. En inte så högkänslig person kan vara till god hjälp här, gärna någon som gillar att njuta av livets goda. En högkänslig vän kan också vara till hjälp, om du verkligen vill bli exakt förstådd i din upplevelse.
När vi fått sorterat och pressen lagt sig, kan vi finna en glädje i att ta tag i saker.
Det är kanske inte ansvaret i sig som tynger, utan den koppling till stress, tyngd och skuld som kan smyga sig in och lägga sordin på livet. Det kan vara förvirrande för en person med ansvarskänsla, för viljan att ta ansvar kanske spontant är något positivt och lustfyllt men så händer något på vägen och glädjen försvinner. Vi tror att vi står ensamma med ansvaret och att andra vet att vi känner så. Det gör de inte.
Jag har ingen universallösning på detta och jag vet inte om det finns någon. Men det gör gott att få syn på sig själv, ödmjukt inse att man lätt går vilse i ansvarsdjungeln och se till att ofta stressreducera genom att lätta sitt hjärta för en kärleksfull medmänniska. Vissa personlighetsdrag är som de är hela livet, men vi kan lära oss att hitta sätt att hantera dem så att vi kan må bra ändå.
Med värme,
Evalotta.
Hej Eva Lotta,
Det var länge sedan vi sågs, men alla möten har någon mening. Tackar dig för allt fint du skriver. Känner så igen mig i denna text,
och hittar ett helande i den.
Tack för att du finns och den skillnad du gör.
Med kärlek
Christian Berglund
Varmt tack, Christian! Hoppas att det är väl med dig.
Pingback: En blogg om kärleksfulla relationer | Spontant upptrampade stigar