Att bli avvisad, vara oönskad eller bli bortstött i en nära relation känns obehagligt för de flesta av oss. För många så obehagligt att man väljer att inte släppa andra så nära. Håller man en viss distans, slipper man bli sårbar. Väljer man själv att ta avstånd, behöver man inte uppleva det där obehaget.
Ett sätt att se på situationen är att du har blivit avvisad. Det är det vanligaste sättet att se det och det kan skapa en rad kedjereaktioner. Du kan stöta bort tillbaka, kanske lite mer. Du kan dra slutsatser om dig själv och nära relationer; få bevis för att det är bättre att skydda sig eller tro att det hände för att det är något fel på dig.
Ett annat sätt att förstå situationen, är att den andre har stött bort närhet. Närhet väcker känslor. Närhet kan ge vissa en känsla av instängdhet. Det är känslorna som man stöter bort, och dig med dem.
Det finns de som stöter bort närhet och olyckligtvis stöter de då samtidigt bort människor som de egentligen älskar. Kanske rentav älskar väldigt mycket. Människor som inte kommer så nära och som inte berör, behöver de inte stöta bort för de väcker inga starka känslor. Bortstötandet blir därför smärtsamt för båda parter, både för den som stöter bort någon de älskar tillsammans med de svåra känslorna och för den som väckte känslorna.
Stöter man bort närhet, är det för att få luft. Frihet. Det känns i stunden som en överlevnadshandling. Det är aldrig meningen att skada. Det bara händer och det är skrämmande, för man vet att man kan förlora någon man älskar genom att göra så. Ofta finns där en vakenhet efteråt, en undran om allt är förstört eller om den andre ändå finns kvar.
Den som blivit bortstött, tror kanske inte att den andre osäkert undrar om man är kvar. Man kanske försvarar sig, stöter bort tillbaka, blir kall och hård och avvisande. Förståeligt. Man står där med sin smärta att hantera.
Det orsakar dock stor smärta hos den som stött bort närhet för att få luft.
Det sista som behövs är ett straff. Det främsta som behövs är tålamod och förlåtande. Det var ju känslorna som stöttes bort, egentligen.
Det gör ont att bli bortstött, men det kan hjälpa att förstå vad som händer.
Bortstötandet handlar om den andres smärta, inte om en själv.
Så kan man förstå sitt livs alla avvisanden och bortstötanden. De handlade aldrig om en själv, utan om den andres känslor. De handlade om behovet av att få luft och frihet och om oförmågan att i stunden stå ut med närhet.
Gör det för ont att vara nära någon som stöter bort, kan det också vara rätt att gå därifrån för att bevara sig själv. Kan man stå kvar, så kan man. Behöver man skydda sig, så ska man. Det här är bara avsett som ett perspektiv, ett sätt att förstå.
Med värme,
Evalotta.
Vill du ha min hjälp?
Jag har skapat två omtyckta onlinekurser där du kan jobba med ditt anknytningsmönster. Välkommen att kika på dem. Du får maila mig fritt under kursens gång.
https://evalottasonlinekurser.thinkific.com/courses/ambivalent-anknytningsmonster
Jag googlade på ”stöta bort” och fann detta då jag funderat om jag stöter bort alla nära (partner/barn) pga att jag egentligen känner mej värdelös och till mer skada än nytta och jag vill inte skada dom. Att vara hjälpsam till främmande människor är lätt för dom får någonting utan att behöva utsättas för mej sen.
Tack för det du skriver. Det låter så smärtsamt att känna så inför sig själv. Jag tror att du delar den känslan med många som stöter bort. Jag har hört andra säga det samma; att man stöter bort för att man ser sig själv som en som skadar och förstör. Då blir det också svårt att ta emot andras kärlek, tänker jag. Att alls öppna för den, för snart kanske de upptäcker samma sak som du själv känner för dig själv. Jag är övertygad om att de inte tänker så, men jag gissar att du kan befara det. Jag önskar dig att få möjlighet att hitta en annan känsla för dig själv, för det du känner är inte sant. Det är bara ett överlevnads-skydd som förmodligen inte längre hjälper dig.
Med värme,
Evalotta.
Hej,
Läste precis detta och tror att min expartner har just svårt med närhet. Hen har stött bort mig 3 gånger tidigare men kommit tillbaka, men den senaste gången valde hen att gå helt och hållet. Kan det bero på att hen känner sig just värdelös för att hen stöter bort mig. Det har nu gått några månader och jag ser inga tecken på att hen ska komma tillbaka. Du skriver att de ofta funderar på om den andre finns kvar och att de innerst inne kanske vill tillbaka, men hur lång tid kan det ta och hur närmar jag mig igen? Jag håller kontakt med lite sms ibland men det är allt, hen svarar men skriver aldrig något till mig.
Det här är så svårt att svara på när jag vet så lite om er. Frågan är hur du mår av att personen försvinner, vad det gör med dig. Vill du vara i en sådan relation? Den andre har sina skäl som inte handlar om dig, så är det. Du kan inte göra så mycket åt det. Se till att inte förlora dig själv bara.
Jag har nu stött bort min 23- åriga dotter då jag själv kände mig bortstött, förtvivlad, utnyttjad. Vi har ofta trevligt men är som ”hund och katt” Älskar henne alltjämnt så mycket, men hon är ”för mycket” och tär på mig. Är så smärtsamt. Behöver egen frihet, känner mig utnyttjad. Vi har alltid haft en nära mor-dotter relation men som psykiskt alltid varit smärtsam. Nu är hon blockad, jag svarar inte på sms, mail etc. Jag har fattat beslut om att jag ” köper ut henne”, betalar alla lån på hennes brf där vi har lån solidariskt, att hon kan få en av de bilar som hon disponerar (som jag äger, betalar allt för), få hästtransporten, få de två tävlingshästarna. JAG VILL BLI FRI!!
Men hur gör jag rätt?
Så många smärtsamma och viktiga saker du skriver här. Ja, du behöver verkligen få känna dig fri. Jag gissar att ni trasslat in er i bindningar till varandra som inte är bra för någon. Bindningar som kommer i vägen för relationen och kärleken. Förmodligen finns ni i en linje som löper generationer tillbaka med mönster som är svåra att se för de har blivit det normala.
Att du vill bli fri är verkligen något att ta på allvar. Jag tänker att det finns flera sätt att möta det behovet på. Jag upplever att du famlar, provar dig fram på sätt som är smärtsamma. Jag tycker att ni ska gå och prata med en duktig familjeterapeut. Kanske behövs ett avstånd emellan er en tid, men kanske kan ni prata om det med hjälp av en tredje person så att det inte behöver bli så hårt. Du ska inte behöva känna dig utnyttjad. Hon känner säkert också en massa saker som hon inte vill behöva känna. Att känna sig bortstött är en hemsk känsla. Kanske har du känt så tidigare och så triggas den gamla känslan och förstärker det du står i nu.
När så mycket gammal smärta väcks, står vi också inför en möjlighet att läka den. Jag rekommenderar dig att också söka upp en bra psykodynamiskt utbildad psykoterapeut som kan hjälpa dig att ta hand om smärtan i dig.
Med värme,
Evalotta.