Aktuellt, Relationer till andra
kommentarer 2

Separation, förlust och sorg – att skapa nya band

Separation, förlust och sorg – En del av det sorgliga med död och separation, är att man delvis förlorar tillgången till den man blev tillsammans med den andre. I vissa människors sällskap är det lätt att känna sig underbar och älskad och levande, och det där blir en del av förlusten.

Vissa människor öppnar upp saker i en, får en att få kontakt med delar av sig själv som man behöver för att känna sig hel. Vissa människor bryr sig om en på ett sätt som stannar kvar, bryr sig om detaljerna.

När den eller de människorna som fyllt det rummet försvinner, blir det tomt. Allt man blev med den andre finns kvar inom, men det är också något med mötet. Vi framkallar varandra som från en filmrulle.

När en viktig människa är borta ur våra liv, när vi skilts åt genom död, sjukdom eller separation i livet, förlorar vi tillgången till någon som mötte viktiga behov hos oss. Trygghet, närhet, tillhörighet, kärlek, samförstånd, utforskande etc. Just den människan är borta, men behoven kan mötas av andra. Man behöver stå ut med tomrummet innan man hittat de människorna eller fördjupat befintliga relationer så att de kommer närmare.

Det här kan låta lite tekniskt, men det kan verkligen hjälpa att fundera igenom vilka behov den förlorade personen mötte. Vet du inte vad som räknas som behov, så googla det. Det är bra att veta. NVC-tränad som jag är, vet jag att behov aldrig är beroende av en specifik person för matt bli mötta. Vi behöver få behoven mötta, men det finns många sätt att få dem mötta på. Ju tydligare man vet vilka behov man har och vilka behov den förlorade mötte, desto lättare är det att hitta andra människor som kan möta just det. Då kan man aktivt fråga efter just det, leta efter just det. Jag har själv haft stor hjälp av det här i alla mina förluster.

Jag tänker att man kan hitta lite av det man saknar än här än där i nya relationer, även om en nära aldrig går att ersätta. Jag brukar göra så; försöka förstå saknaden i dess mångfacetterade beståndsdelar och sedan försöka vara öppen för var jag kan finna fragment som tillsammans bidrar till något nytt.

Den djupa tillhörigheten är det svåraste att återfinna och återskapa, men jag tror att även det kan gå, åtminstone i någon slags form, om än annorlunda och kanske utspritt på fler.

Det krävs sårbarhet och mod för att fördjupa en relation eller hitta en ny att vara nära. Och lite tur och tålamod, för alla är verkligen inte där att de vill ta en relation djupare. Det är alltid värt att försöka. Det finns så många fina människor.

Med värme,

Evalotta.

Lagrad under:Aktuellt, Relationer till andra

av

Jag har bakgrund som teolog och empatisk coach med hemvist i den mystika skolans andlighet. Välkommen att kontakta mig på evalotta@stiernholm.se. Du får gärna länka till min blogg om du vill, men inte kopiera texterna.

2 Kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.