Hoppa till innehåll

10 tecken på att du gått in i anpassning i en relation

Otrygg anknytning och anpassning

Det är så lätt att gå över sina egna gränser i en relation om man har ett otryggt anknytningsmönster i bagaget. Vanan finns där sedan barnsben. Radarn med fokus på vad man behöver göra eller vara är ständigt påslagen. Var det här ok? Hur togs det här emot? Den andre känns distanserad, jag måste försöka fixa det. Jag känner mig avvisad och drar mig undan, försöker sedan anpassa mig så att det inte händer igen. Små anpassningar staplas på varandra som en strategi för att få den trygghet och närhet man längtar efter. Precis som när man var barn. Detta är särskilt påtagligt för den som har ett otryggt anknytningsmönster i bagaget.

Det händer något med en när man gör så. Man kommer längre och längre bort från sig själv. Längre och längre bort från den närhet och kontakt men egentligen längtar efter. Bort från känslan av att höra till.

Förlorad kontakt

När man förlorar kontakten med sig själv, förlorar man sin djupa, inre känslan av tillhörighet. Man förlorar känslan av att vara nära om inte den andre är nära. Man förlorar den känsla av att vara levande och vibrerande på alla plan, den som kommer av att vara fullt närvarande och i kontakt med sin själ.

Det är så lätt att förstå varför vi anpassar oss. Det krävs mod och självständighet för att inte göra det. En känsla av respekt och värde i sig själv som finns kvar även om man blir bortstött. En kärlek till den man är som inte dömer utan förstår med empati.

Det kan vara en lång väg att gå, men för att finna det man djupast längtar efter måste man ge upp hoppet om att få det genom anpassning. Ge upp försöken att bygga närhet genom att göra saker som ska säkra den. Man måste våga riskera att banden inte finns kvar om man är sann mot sig själv. Det finns ingen annan väg om man inte vill leva sitt liv i anpassning.

10 tecken på att du lämnat dig själv och gått in i anpassning:

Anpassningen gör oss sköra och vilsna. Den bryter ner oss, får oss att vända ut och in på oss själva och gå över våra gränser. Den går så djupt att man kanske inte ens vet något annat sätt att vara på. I så fall är första steget att känna igen symptomen på att det händer.

  1. Ditt känsla för dig själv påverkas av hur den andre responderar på det du gör och säger.
  2. Du blir stressad av interaktionen; anstränger dig för att göra rätt.
  3. Du får fysiska symptom istället för att känna dina känslor i stunden. Känslorna stuvas undan för att du ska kunna göra det du tror behövs för att inte bli övergiven.
  4. Ditt fokus kretsar kring relationen i form av en oro. Lösningen du ser är att den andre gör något som får det att kännas bättre.
  5. Du har en underliggande ångest och oro i systemet. Den är svår att ta på, den är mest en känsla av ett grumligt obehag.
  6. Du dömer dina behov som fel och tänker att du borde vara på ett annat sätt. Du försöker vara som du tror att du borde eller så drar du dig undan med en känsla av att inte vara ok.
  7. Du upplever att det finns något du borde vara eller göra, men inte lever upp till. Det känns som att förväntningarna på dig kommer utifrån, från andra eller från samhället.
  8. Du gör den andre till norm för hur man ska vara för att få höra till, vara ok.
  9. Du förlägger ditt centrum utanför dig själv och upplever att allt är bra fastän det inte är det. Det är dock oklart för dig varför du har en underliggande ångest när ”inget har hänt”.
  10. Du orkar inte med alla krav och vill bara dra dig undan och strunta i allt.

Om du upplever något av detta, är det en signal om att du tappat kontakten med dig själv. Du har förmodligen också åkt in i en barnkänsla. När man åker in i en barnkänsla, upplever man sig lika beroende av den andre som man var när man var ett barn. Då behöver man försöka ta kontakt med en vuxen del i sig själv. En som klarar att stå för sig själv. En som inte går under av ensamhet. En som kan bära den unga delen på ett tryggt sätt.

Först när man funnit det i sig själv, kan man vara riktigt nära utan att förlora sig själv i den andre.

Med värme,

Evalotta

Vill du ha min hjälp?

Jag har lagt ner min kunskap i kurser som du kan arbeta med hemma i din egen takt. Om du vill, kan du få hjälp att förstå, ta hand om och komma vidare med ditt otrygga anknytningsmönster i mina onlinekurser.

3 kommentarer till “10 tecken på att du gått in i anpassning i en relation”

  1. Pingback: Dras du till relationer med känslomässigt otillgängliga personer? – Evalotta Stiernholm

  2. Tack för dina inlägg som är otroligt intressanta och lärorika! Äntligen har jag förstått ” vad som är fel med mig”. Jag har sökt i så många år och försökt jobbat med mig själv på många olika sätt att öka min självkänsla och att inte hamna i samma mönster i längre relationer. Jag vet helt ärligt inte hur man bryter mönster då det är så många aspekter som felar hos mig.

    1. Hej!
      Tack för tack! Det är ett långt och gediget arbete att bryta den typen av mönster. Att få syn på sin anpassning är ett första viktigt steg. Jag tänker att du får fånga upp en aspekt i taget där du behöver lära om och försöka göra det med stor kärlek. Om du även känner igen dig i otrygga anknytningsmönster, tror jag du kan ha glädje av min onlinekurs för då får du också arbeta mycket med anpassningen. I så fall finns jag här på mail och hjälper till när det behövs. Med värme, Evalotta.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.