Dras du till relationer med känslomässigt otillgängliga personer?

Det är lätt hänt att det blir så om du har en sådan modell för närhet med dig i bagaget. Om du växt upp med en känslomässigt otillgänglig eller bara sporadiskt tillgänglig förälder, kommer du lätt att dras till den typen av personer.

Du ser det fina i dem

Med stor sannolikhet fastnade du för personen när den för en stund var sårbar och känslomässigt tillgänglig. Du fick komma nära och fick se hur fin och känslig personen är egentligen. Du har just fått vara med om något unikt, det här händer bara med vissa utvalda. Kanske bara med dig. Du fick komma nära, det som nästan inge får.

Det här kan vara en fin upplevelse för många, men om du har ett otryggt anknytningsmönster med dig så har de förmodligen fått dig att vilja knyta an och stanna hos den här människan. Det väcker en djup känsla av närhet och samhörighet i dig.

Här får man vara sårbar

Det känns också så tryggt att du funnit någon där sårbarheten är tillåten. Det här väcker din kärlek. Det väcker även ditt hopp om att själv bli sedd och mottagen i alla dina delar, sårbara sidor och egenheter du har. Du ser och speglar din nya vän. Det är ett så fint förtroende att få komma så nära och du känner dig älskad och utvald.

Så stängs den dörren

Inte sällan orkar den andre bara vara i sin sårbarhet en kort tid, sedan stänger den av igen. Du står bredvid och undrar vad som hände, varför du blev avstängd. Du försöker få kontakt, men den andre svarar inte an. Här börjar den dans mellan ambivalenta och undvikande som jag skrivit om i många andra inlägg, till exempel här. Det spelar ingen roll hur mycket du försöker, för den andre kan inte. Man kan inte vara med tillgänglig än man kan. Det handlar inte om dig eller om att den andre inte vill vara där, det handlar om oförmåga.

Den andre kan inte

Det här är nästan det svåraste att förstå. Den andre kan inte, precis som din förälder inte kunde mer än kanske korta stunder ibland. Det handlar inte om en vilja att stöta bort dig, det är bara något som sker i den andre som gör närheten så svår. Att ge upp hoppet om att den andre ska bli emotionellt tillgänglig för dig, kan vara svårt och smärtsamt. Det hakar i ditt inre barns hopp om att en gång finna en människa som liknar din otillgängliga förälder, men som kan bli känslomässigt tillgänglig för dig. Det hoppet är det lilla barnets överlevnad. Man vill inte släppa ett sådant hopp, för som liten är det det som håller en vid liv. Att verkligen ta in att den andre inte kan, är svårt. Du kan ju. Man kan om man vill. Eller? Det kan vara så svårt att förstå att någon faktiskt inte kan.

Du behöver få den trygghet och kontakt du längtar efter, men hur ska du få den?

Du upprepar mönstret tills…

Du kan stanna och försöka. Du kan anpassa dig till att leva utan den närhet du söker. Du kan lämna relationen då du förstår att du inte kommer få det du behöver där. Det finns många varianter av lösningar som alla är strategier för att hantera problemet. Ingen av dem kommer att ta dig hela vägen till det du längtar efter.

Att anpassa dig för att inte stöta bort den andre, fungerar inte. Jag skriver mer om det här och här till exempel.

Om du lämnar i hopp om att hitta en bättre…

Du kommer hitta X antal ny varianter på samma relation om du inte fångar upp den lilla flickan eller pojken inom dig som får dig att fästa dig vid den här typen av personer. Du behöver lyssna in den unga ålder du har inom dig, den som behöver få kontakt. Du själv behöver ge dig den kontakten. Du behöver bli den seende, inlyssnande förälder du inte hade.

Det finns ingen annan som kan fylla det hålet inom dig. Ingen annan vuxen kan göra det. Det är en helt omöjlig förväntan att ha på en annan människa, för det går inte. Du behöver ta hand om den unga, utsatta, behövande delen i dig. Om du vill att någon annan ska göra det, kommer den att behöva gå bort från dig. Om du dövar den och fokuserar på att rädda en känslomässigt avstängd själ, kommer den fortsätta styra ditt liv in i omöjliga relationer. Du behöver finnas där och se, älska och hålla om den unga flickan eller pojken du bär inom dig.

Hjälp dig själv att komma vidare

Vi stannar i växten i den ålder där vi inte fått rätt förutsättningar för att utvecklas vidare. Vi har således många åldrar inom oss. Om du inte fått knyta an, så stannar en del av dig i växten där och du kommer fortsätta att leta efter någon att knyta an till. Sedan kommer du att befinna dig i osäkerheten kring huruvida den andre finns kvar eller ej, precis som med din förälder. Det här är inte konstigt, det är så det blir för någon med ambivalent anknytning. För att kunna utvecklas vidare i din inre ålder, behöver du fånga upp den lilla som längtar efter att knyta an till någon som liknar din förälder i hopp om att den nu ska klara att vara där med dig.

Den lilla i dig behöver knyta an till dig. Du behöver vara hennes eller hans stabila vuxna. Du och bara du kan vara det, för du är vuxen nu och ingen annan vuxen kan fylla platsen av förälder till ett litet, inre barn. Du har en trygg, varm del inom dig. Ditt visa, kloka jag. Det är en trygg del som alltid finns där och som du kan hitta om du övar. Kanske behöver du ta hjälp för att hitta dit. En klok och erfaren terapeut eller själavårdare kan hjälpa dig på vägen. Du behöver inte göra resan ensam bara för att du själv är den enda som kan fånga upp och knyta an till barnet inom dig. Sök och ta den hjälp du kan få på resans gång. Det här tar tid. Det är en mödosam men så rikt belönande resa. Det här är resan hem till dig själv och den kärlek du alltid letat efter. Att hitta en bra terapeut är något jag verkligen rekommenderar dig.

Om terapi är för dyrt just nu

Om terapi är för dyrt för dig just nu, kommer du i alla fall en bit på vägen genom att läsa mer om anknytning, lyssna på poddar om det etc. Boken ”Attached” är jättebra, tycker jag. Likaså boken ”I befintligt skick” som handlar om att förstå sig själv på djupet.

Vill du ha min hjälp?

Jag har arbetat med anknytningsmönster i många år och har lång erfarenhet av att hjälpa såväl par som enskilda. Nu har jag lagt ner min samlade kunskap med stor empati och värme i två onlinekurser som du kan arbeta med i lugn och ro på egen hand. En för undvikande och en för ambivalenta. Jag har även en onlinekurs i selfcompassion där du får lära dig att skapa en kärleksfull relation till dig själv. Jag finns tillgänglig på mail om du behöver hjälp med något i kursen eller vill dela en tanke eller fundering.

Du finner kurserna här.

Med värme,

Evalotta.