Hoppa till innehåll

Nära relationer väcker alla våra undangömda, infrusna delar till liv

Det är inte konstigt att närhet kan vara både attraktivt, svårt, spännande och skrämmande.

Närheten väcker det som satts på paus

Nära relationer kan vara en trygghet och en glädje, men de kan också väcka upp allt det där i oss som vi behövt stoppa undan. När någon verkligen kommer nära kommer allt fram, allt det där som vårt annars så välfungerande jag inte har några problem med. När vi ger oss hän åt närheten, väcker den våra omedvetna förhoppningar, rädslor och mönster.

Mötet drar fram det sårbara i ljuset

Det här är något som är både svårt och fint. När någon verkligen får betyda något för oss, när vi låter den andre bli viktig, blir vi sårbara. Våra föräldralösa inre delar vaknar till liv och ser sin chans för att få höra till. Allt de ännu ej välkomnade, ännu ej integrerade delarna ställer sig på rad och ber om att få bli sedda. Mötet med den som kommer nära, drar fram det vi annars inte är medvetna om i ljuset. Det kan bli svårt, slitsamt och utmanande. Vi kan gå vilse och uppleva att vi tappar kontrollen. Våra känsligheter dras fram i ljuset på ett sätt som ibland kan kännas under vår värdighet. Det kan bli konflikter och det kan göra ont. Det kan vara mycket utmanande och det är lätt att vilja fly tillbaka till den där fasta marken under fötterna.

En andlig resa in till oss själva

Om man klarar av att stå kvar i det svåra och orkar känna in djupt i sitt eget vara, blir den nära relationen en andlig resa. Mötet hjälper oss att få kontakt med det som annars är infruset. Även när det blir konflikt och när vi tvingas genomgå smärtsamma separationer, kan vi använda det som händer i oss för att växa och läka. Det som kommer fram inuti oss, är något mycket dyrbart. Det kanske inte alls känns så när det kommer i sin råa form, men att få fatt på något känslig som legat infruset i alla år, det är stort. Ju tryggare vi står, desto fler otrygga, vilsna, rädda delar kan vi härbergera. Det kan kännas paradoxalt att ju tryggare man blir, desto djupare otrygghet och rädsla kan man finna i sig själv. Samtidigt är det logiskt. Att få kontakt med djupt sårbara känslor kan tyda på att en allt större trygghet infunnit sig.

En väg till en ny, inre rikedom

Närhet som vi ger oss hän åt, väcker upp den slumrande rädslan att bli avvisade, oönskade och övergivna. Det i sin tur kan få oss att åka in i mönster av anpassning, undvikande eller kontaktsökande. Allt det här är obehagligt för många av oss och det kan kännas lättare att välja bort det nära. Välja att ha ett litet avstånd där vi kan känna oss välfungerande och säkra. Ett avstånd där vi inte ger oss hän utan slår vakt om vårt oberoende. Det kan vara tillfredsställande nog och kanske vad vi vill och klarar. Men om man vill in i en vänskap som transformerar en, då behöver man släppa nära. Inte för att bli beroende av relationen, smälta ihop i en symbios, utan för att få kontakt med hela den vackra sårbarheten i oss själva. Få en chans att välkomna den, stå kvar i den och bit för bit få tillgång till alla de undanstoppade sidor av oss själva som kan göra vårt liv så mycket rikare.

Att få tillgång till det infrusna, ger en känsla av att vara levande. Vi behöver varandra för att få fatt på det olevda livet i oss. Helhjärtat. Det är modigt att gå dit, om så bara för en liten stund.

Med värme,

Evalotta.

__________________

Vill du ha min hjälp?

Behöver du öva på att bli mer kärleksfull mot dig själv och förstå dig själv empatiskt? Då finns min onlinekurs i selfcompassion.

Vill du ha min hjälp att arbeta med dina anknytningsmönster? Här finner du min onlinekurs för ambivalent anknytning och min onlinekurs undvikande anknytning

När du går mina onlinekurser, har du fri tillgång till mig via mail. Jag svarar alltid, stöttar och vägleder.

Välkommen!

Med värme,

Evalotta.

5 kommentarer till “Nära relationer väcker alla våra undangömda, infrusna delar till liv”

  1. Hej
    Varit sjukskriven i flera år då jag ej fått hjälp att läka det där frusna !
    Jag har ett nervsystem i fight flight freezeläge hela tiden o stänger av som försvar o så fort de jag älskar lämnar , avisar så triggat det igång det onda !
    Tar bort sorg stänger av
    Hur läker man sånt ?

  2. Hur ska man liksom läka ? Jag vill kunna Jobba o fungera igen men klarar inte av det pga nervsystemet är överbelastad!
    Hur läker man triggers !

  3. Jag önskar jag kunde ge dig ett enkelt svar på det, men jag vet inte vad du har för bakgrund och vad du behöver och varför ditt nervsystem är överbelastat. Om det finns starka triggers i vardagen i form av en relation som får ditt nervsystem ur balans, kan du behöva få paus från den så att systemet kan få ro. Finns det trauma i bagaget, prova olika sorters traumaterapi. Jag tycker att compassion-fokuserad terapi är väldigt bra för nervsystemet, liksom kroppsövningar för att skapa kontakt med det som finns i kroppen.

  4. Till Jessica: Man läker dels genom arbete med sig själv; att lära sig förstå sig själv, ta hand om sig själv etc. Att jobba med sig själv kan man också göra tex i en självhjälpsgrupp vilket kan öka tryggheten med andra människor och ge nya perspektiv och insikter. Och inte minst läker man med hjälp av proffs. Det finns många metoder där man kan behöva läsa på och pröva sig fram för att hitta något som passar en själv. Jag har haft stor nytta av psykodynamisk kroppsterapi, IFS och har nyligen börjat i DBR som verkar ge lite resultat redan.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.