Relationer till andra
Lämna en kommentar

Avvisande och bortstötande i nära relationer – ett annat sätt att förstå vad som sker.

Att bli avvisad, vara oönskad eller bli bortstött i en nära relation känns obehagligt för de flesta av oss. För många så obehagligt att man väljer att inte släppa andra så nära. Håller man en viss distans, slipper man bli sårbar. Väljer man själv att ta avstånd, behöver man inte uppleva det där obehaget.

Ett sätt att se på situationen är att du har blivit avvisad. Det är det vanligaste sättet att se det och det kan skapa en rad kedjereaktioner. Du kan stöta bort tillbaka, kanske lite mer. Du kan dra slutsatser om dig själv och nära relationer; få bevis för att det är bättre att skydda sig eller tro att det hände för att det är något fel på dig.

Ett annat sätt att förstå situationen, är att den andre har stött bort närhet. Närhet väcker känslor. Närhet kan ge vissa en känsla av instängdhet. Det är känslorna som man stöter bort, och dig med dem.

Det finns de som stöter bort närhet och olyckligtvis stöter de då samtidigt bort människor som de egentligen älskar. Kanske rentav älskar väldigt mycket. Människor som inte kommer så nära och som inte berör, behöver de inte stöta bort för de väcker inga starka känslor. Bortstötandet blir därför smärtsamt för båda parter, både för den som stöter bort någon de älskar tillsammans med de svåra känslorna och för den som väckte känslorna.

Stöter man bort närhet, är det för att få luft. Frihet. Det känns i stunden som en överlevnadshandling. Det är aldrig meningen att skada. Det bara händer och det är skrämmande, för man vet att man kan förlora någon man älskar genom att göra så. Ofta finns där en vakenhet efteråt, en undran om allt är förstört eller om den andre ändå finns kvar.

Den som blivit bortstött, tror kanske inte att den andre osäkert undrar om man är kvar. Man kanske försvarar sig, stöter bort tillbaka, blir kall och hård och avvisande. Förståeligt. Man står där med sin smärta att hantera.

Det orsakar dock stor smärta hos den som stött bort närhet för att få luft.
Det sista som behövs är ett straff. Det främsta som behövs är tålamod och förlåtande. Det var ju känslorna som stöttes bort, egentligen.

Det gör ont att bli bortstött, men det kan hjälpa att förstå vad som händer.
Bortstötandet handlar om den andres smärta, inte om en själv.
Så kan man förstå sitt livs alla avvisanden och bortstötanden. De handlade aldrig om en själv, utan om den andres känslor. De handlade om behovet av att få luft och frihet och om oförmågan att i stunden stå ut med närhet.

Gör det för ont att vara nära någon som stöter bort, kan det också vara rätt att gå därifrån för att bevara sig själv. Kan man stå kvar, så kan man. Behöver man skydda sig, så ska man. Det här är bara avsett som ett perspektiv, ett sätt att förstå.

Med värme,

Evalotta.

Lagrad under:Relationer till andra

av

Jag har bakgrund som teolog och empatisk coach med hemvist i den mystika skolans andlighet. Välkommen att kontakta mig på evalotta@stiernholm.se. Du får gärna länka till min blogg om du vill, men inte kopiera texterna.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.