Alla inlägg arkiverade under: Anknytningsmönster

Ambivalent anknytningsmönster – om att förlora sig själv i relationen och bli en skör, vilsen version av sig själv.

Mötet Det brukar börja så vackert. Man möts och får den där närheten man längtat efter i hela sitt liv. Det blir en så speciell kontakt, som att möta någon som är som man själv, med samma sorts känslighet och sår. En unik förståelse finns där, en igenkänning, något djupt som drar. Mönstren Ganska snart blir mönstren kännbara. Den ambivalenta vill ha tillbaka den där närheten som fanns i början. Vart tog den vägen? Varför drar sig den andre undan? En självmedvetenhet växer fram och man börjar försöka akta sig för att göra fel för att få den andre att sluta dra sig undan. I tro att man har orsakat den andres undvikande beteende med sina egna behov av närhet, börjar man tona ner sig själv och fokusera på den andre. Dansen På insidan, i känsloliv och huvud, kretsar allt kring den andre. Allt annat tappar färg och mening och man får anstränga sig för att finna engagemang för något annat än den närhet man så intensivt försöker få tillbaka. När man försöker sträcka sig …

Anpassning och sårbarhet – att förändra sina anknytningsmönster

Energislukande anpassningsmönster kan vi alla hamna i och det kan ta bort både glädjen, närheten och lusten till en relation. Inte bara personer med otrygga anknytningsmönster kan hamna där, utan de flesta av oss. Det här handlar om anpassning; vad det kan göra med en, varför vi går in i den och hur vi kan börja ta oss ur den.Att förstå det här är också ett viktigt steg för att förändra sina anknytningsmönster. Det kan ta emot att arbeta med sina anpassningsmönster och vanligtvis gör vi det inte förrän vi måste. När smärtan i hur de begränsar oss och hindrar oss från att få det som är viktigt för oss i våra liv blir större än obehaget i att ta tagit i jobbet, då kan något börja hända. Anpassningens funktion och kostnad Anpassning är ett vanligt sättet att hantera känslomässig anspänning på. När något känns obehagligt försöker vi ofta spontant göra det som kan få obehaget att försvinna eller åtminstone minska. Vi anpassar oss i stunden och gör det som vi märker fungerar, kanske utan att …