Alla inlägg arkiverade under: HSP – högkänslighet (Highly Sensitive Persons)

Att vara en stark-skör person

Det är mycket med att vara en stark-skör person. Att vara stark-skör innebär att vara kraftfull och sårbar samtidig, parallellt och om vartannat. En stark-skör person är alltid både och; har nära till båda tillstånden, åtminstone inom sig. Ganska ofta dominerar det ena genom första halvan av livet och det blir ett arbete att integrera båda aspekterna av sig själv. En stark-skör klarar det som ska klaras och håller ihop det, ringer chefer och förklarar trevligt var det glappar i bemötande, vad som är bra och vad som inte funkar som det ska. En starkskör styr upp saker. Vi är starka, det är genuint. Vi är bra på det, det kommer naturligt och lätt. Vi är dock lika sköra som vi är starka och det är viktigt att förstå. Mycket viktigt. En starkskör som ser så stark ut, behöver bäddas in i medkänsla och värme och omtänksamma ord. Vi behöver lika mycket stöd som vi delar ut till andra. Vi behöver mängder av kärlek och lyssnande hjärtan. Vi behöver få bejaka vår skörhet såväl som …

Högkänslighet och ansvar

Ansvar; känslan av att ha ansvar för det man lägger märke till behöver göras, upplevelsen av att ansvar läggs på en. Stressen över att stå ensam med tungt, splittrande ansvar när ingen kommer och hjälper en fast man själv tror att det är uppenbart tydligt att man behöver hjälp. Detta ansvar så många högkänsliga går runt och känner; omedvetet och överväldigande. Det kan vara så svårt att veta vad man har ansvar för och inte, när man lägger märke till så mycket. Det här är ett så vanligt problem och så tungt att bära för känsliga själar – och därför skönt att sätta ljus på. Att dela sin börda och få hjälp med att sortera gör gott. Först och främst är det bra att veta att andra inte självklart ser det du ser. Allt du ser och känner ansvar för, är kanske inte alls lika tydligt för någon annan. Att andra inte spontant reagerar och agerar på det du gör, betyder kanske bara att de inte märkt det. De har sett andra saker, fokuserat på …

Högkänsliga vän, det är inget fel på dig.

Du är inget problem som ska lösas; ditt sätt att fungera borde inte förbättras, fixas till, gå över. Det behöver inte ursäktas eller förklaras. Du behöver bli förstådd;  förstådd i dina försök, förstådd i dina känslor och mött i dina behov. Du behöver bli förstådd och sedd i allt du känner ansvar för och bär. Du behöver få veta tydligt att andra verkligen tar ansvar för sig själva; att de inte håller dig ansvarig för sina känslor (ja, du är skuldfri),  att de inte förväntar sig att du ska ta ansvar för deras behov utan att de ens sätter ord på dem (du behöver inte snappa upp vibbar och se till att alla blir nöjda, du ska inte ens). Känslor. Å ena sidan kan det kännas mycket. Starka, sköna känslor och svåra. Det är gott så. Kärleken, livskänslan, kreativiteten, sorgen och glädjen kan fylla dig till bristningsgränsen. Å andra sidan, om du missar din första känsla, grundkänslan, och omedvetet prioriterar bort den, kan du istället komma att känna tolkningsgenererade känslor. Det är känslor som värderar …

Högkänsliga barn som känner ansvar för alla

Högkänsliga barn känner ansvar. De känner ansvar för att alla ska ha det bra, bli nöjda, få som de vill. De är omtänksamma och vill inte göra någon ledsen. Redan som fyra-femåringar kan de uttrycka att det ser det som sitt ansvar att familjen har det bra, även då det finns ansvarstagande vuxna som ser till allas behov. Det är så lätt för dem att i sin omtänksamhet sätta andra före sig själva. Sådana barn är det viktigt att befria från ansvar. Det är även viktigt att visa dem vilket ansvar som är deras och vara tydlig med precis vad man förväntar sig av dem och inte. De har inte ansvar för vad andra känner och behöver eller vill. Det är andras ansvar. Det de har ansvar för, är att uttrycka vad de själva känner och behöver eller vill, oberoende av andra. Detta är så viktigt, så oändligt viktigt. Omtänksamheten behöver riktas mot dem själva först, sedan utåt. Dessa barn är av naturen så omtänksamma och fokuserade på andra att de kan behöva hjälp att …

Det inre barnet känner det andra känner för att bli trygg – högkänslighet och nära relationer.

”Du känner något, jag kan inte sova.”, sa min högkänsliga vän till sin lika högkänsliga man och så flyttade hon ut på soffan. Att vara högkänslig kan vara utmattande i nära relationer, då man spontant reagerar på den andres känsloläge, känner det i sin egen kropp och lätt börjar hantera det som vore det ens eget. Det kan skapa stress och ett större behov av avskildhet för att kunna känna sina egna känslor. Därtill kan det skapa stress hos den andre som inte får vara ifred med sina känslor utan att någon annan påverkas. I föräldraskapet kan stressnivån gå upp rejält om man åker med i sina barns känslor istället för att vara kvar i sina egna och då tappar vi lätt i empati. Det är en konst att göra sig själv trygg i tider då nära relationer triggar en inre skörhet. Inuti den ambitiösa vuxenkroppen finns hos så många högkänsliga ett barn som inte haft möjlighet att mogna känslomässigt i sin egen takt, utan av någon anledning växt upp för fort. Ofta finns där …

Högkänslighet som vägledare – men lär dig skilja på tolkning och fakta.

Låt känsligheten leda dig rätt. Känsligheten är ett fantastiskt instrument om man lär sig hur man kan använda den konstruktivt. Som högkänslig reagerar du på alla skiftningar och nyanser; i kontakten med andra, inom dig själv, i luften, i naturen. Lär dig förstå vägledningen i det du registrerar, så kan känsligheten ta dig till helt nya platser. När du reagerar; var försiktig med att tolka det du reagerar på. Lär dig ta reda på fakta. Det du tror händer i kontakten med en annan människa, kan vara helt fel. Högkänsliga personer kan ha lätt att ta saker personligt och kan behöva lära sig skilja på känslor och fakta. Du känner när någon stänger sitt hjärta och tror så lätt att det handlar om att stänga ute dig. Du känner när den andre inte är där med själ och hjärta när ni möts, och då drar ditt hjärta lätt ihop sig. Din lyhördhet kan få dig att leta signaler för om du är välkommen och önskad som du är eller ej. Du undrar om din kärlek …

En trött hjärna drar förhastade slutsatser

”En rädd hjärna drar förhastade slutsatser”, läser jag i en artikel i SvD 30/12 2012. Den meningen har levt kvar i mig sedan dess. I artikeln beskrivs hur stress gör den yngsta delen av hjärnan (Prefrontal cortex) trött och får känslohjärnan att ta över; den del som upplever mycket i sin omgivning som hot. Jag kopplar genast ihop detta med högkänslighet; vi som har svårt att sålla bort intrycken och som har nervsystem som är extra alerta med att registrera och reagera på hot/risk/fara. Förmodligen blir våra hjärnor mycket lätt stressade och trötta, och då tar känslohjärnan tar över. Detta skapar ännu mer stress, eftersom vi då upplever ständiga hot, mer eller mindre medvetet; kanske som en slags bakgrundsmusik till det mesta i våra liv, även om vi i en annan del av hjärnan vet att situationen inte är farlig. Jag vill dela med mig av detta som ännu en pusselbit för att kunna förstå vad som får oss att reagera som vi gör, vi känsliga. Vi kan inte hjälpa det, bara försöka lära oss …

Högkänslighet och föräldraskap

Att det väcker känslor att ha barn, är de flesta överens om. Det väcker vår kärlek, det väcker känslor vi inte visste fanns. Det tar fram det bästa i oss och emellanåt kan det få oss att erfara en stress- och trötthetsnivå långt över vad vi klarar om vi samtidigt vill kunna vara empatiska och inkännande föräldrar. Jag har fått många frågor om högkänslighet och föräldraskap, och ska försöka säga något om detta. Vår förmåga att känna det den andre känner och behöver, är i stunder av lugn en fantastisk förmåga som hjälper oss att se och bemöta våra barn på det sätt de behöver. Denna förmåga sätts dock ur spel när stressnivåerna blir för höga i oss. Sömnbrist i kombination med utebliven tid för egen återhämtning, höga ljud, hög intensitet, konstant tillgodoseende av barnens behov etc kan vara väldigt påfrestande för en känslig person. Vad kan man då göra: 1. Värna om din sömn och återhämtning. Kanske lättare sagt än gjort, då man kan ha högkänsliga barn som ofta sover mycket oroligt fram till fyraårsåldern …

Högkänslighet och arbete – att komma till sin rätt

En högkänslig person kan behöva ägna en del tid åt  att hitta sin professionella självrespekt. Många har känt sig missförstådda,  arbetat under förhållanden som inte alls fungerar för dem  och därför inte kunnat blomma i sin begåvning.    Det kan vara svårt för dem att hantera allt man förväntas  kunna hantera på ett ”vanligt” jobb, även då detta är ett jobb  som i grunden passar en högkänslig person.    Hur kan man då hjälpa sig själv i sitt arbetsliv?  Detta finns det mycket att säga om. Det här inlägget handlar om tydlighet.   Ett viktigt steg är att börja SE sig själv;  att bli tydlig inför sig själv. Först när man blivit tydlig för sig själv,  kan man bli tydlig för andra. I den processen är det ofta en god hjälp  att tänka icke-värderande,  att ovärderat synliggöra hur man fungerar. 1. Behov Man behöver bli tydlig i sina behov;  synliggöra under vilka förhållanden man fungerar bra  och specificera vilka ens behov är.  Detta kan vara svårt för den som är van vid att försöka  få …

Högkänslighet och arbete – att välja

Är det här verkligen rätt jobb?  Är det verkligen det här jag ska ägna mig åt? Och den så vanliga frågan: var finns den plats där jag kan vara mig själv  och komma till min rätt med allt jag har att ge? Högkänsliga har ofta en stark intuition,  vilket i vissa lägen göra det svårt att fatta beslut.   Att ifrågasätta sina val kan vara bra, men även stressande.  Det är stressande att ideligen ifrågasätta sina val baserat på  hur det känns, för det känns på en rad olika sätt  i alla sammanhang där man befinner sig en längre tid.    Man kan då behöva avgränsa sina möjligheter,  välja bort något för nu och bestämma sig för att stå fast  vid sitt beslut för några månader eller år beroende på  vad som känns rimligt i sammanhanget.  Att bestämma sig för ett val och hålla fast vid det  till exempel resten av året för att sedan utvärdera,  kan ge en välbehövlig vila.  Ibland behöver man naturligtvis göra på ett annat sätt.   Högkänsliga väljer ofta hjälparyrken,  eftersom de …